Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’317
stöta sönder honom: lika gerna
kunde man stöta luften. Man
hade nu vuxit till t vå tums längd.
— Aliii, sade bnkrädet, flat och
fört retad. Ar du af den sorten,
så hjelper väl intet annat, än
bränna upp dig. — Hvarpå
bokrådet gjorde en stor brasil i
kakelugnen, kastade kräket i
brasan och tillstängde
kakebignsdör-rarne. — Nu sprattlar kanaljen
icke mera, tänkte lian.
När brasan var utbriinnen, blef
bokrådel nyfiken och öppnade
kakelugnen. Der satt den lilla
glndi lig och oskadd i askan. Han
var nu tre tum lång och kunde
tilia. — Här flr rätt godt och
varmt, sade den lilla försmädliga
varelsen med sin finn röst, soin
icke var mycket starkare än en
myggas pipande.
— Nå, vid Jupiter, sade
bok-rådet, och slog ihop händerna af
förvåning, du är då den mest
seglifvadt* scarabeus jag
någonsin har sett! — Hvarpå ban log
kräket ur askan, gick bort med
det till skogen och gräfde det en
famn ned i jorden. För att
vara rätt säker på saken, lät hftn
vältra en stor sten öfver stället,
der kräket låg iiedgräfdt.
Ändock tyckte ban sig icke värn
riktigt säker, utan gick en vecka
derefter ut till summa ställe i
skogen, för att se åt. Skogen
var qvar, stenen var qvar,
gropen var fylld, men den lilla
o-»lippeliga varelsen, hvilken nu
lindé blifvit fyra tum lång, satt
oskadd och gladefiir ofvanpå ste-
nen. - Här är rätt skönt oeli
svalt i skogen, sade den lille.
Då först blef bokrådet mäkta
förskräckt. Det glesa håret
reste sig kring lians niåuljusa
hjessa, de gröna glasögonen
hoppade pä hans näsa, den snusbruna
rocken sprack i sömmarna, och
bokrådet tog till fötter det
mesta ban kunde: Det blef ett
sådant språng, att der springer ban
än i dag. (Slut följer.)
En saga, som gamla Stina
berättade.
Lilla Lena var icke stor, och
derför var hon just lilla L< na.
Dertill var hon en snäll flicka,
som mycket sällan gret och var
obeskedlig. Detta inträffade dock
stundom, når hon 0111 qyäHurua
-kulle lägga sig att sofva: ty bon
blef så rysligt sömnig, att hon
somnade redan klockan sju om
aftonen, och då grälade och.
puttrade hon litet i sömnen, men
icke var det illa menadt för det.
Morgonen derpå var bon äter
samma lilla, glada Lena, som
hoppade omkring bland sina
dockor och gaf mat dl
kycklingarna; ty hon bodde på landet
jemte sina föräldrar och många
syskon, bland hvilka stora syster,
Anna, brukade lära henne låsa,
detta kunde bon nämnligeu ännu
icke, så liten var hon. — Nu
fanns det i köket en gainmiil
gumma, som hette Stina; och Lena
och Stina voro goda väiiui r, ty
Lena hade sett henne allt sedan
bon säg något. Men gamla Sti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
