Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’318
na, onktiult hon såg ful och stygg
tit, var cu sà beskedlig, gammal
gumma, som man möjligen
kunde träffa på. llon uppfylde sà
gerna allt hvad hon kunde af det,
som man had henne om. Ett
gjorde hon dock ej, hvilket lilla
Lena oeh Toini, som var litet äldre
än Lena, dock ofta bådo henne
oin, och det var: att berätta
sagor. Men hon gjorde det icke,
derföre alt hon icke kunde det,
och då Var det ju naturligt att
hon vägrade.
En qväll, klockan började
redan lilla mot sju, och Lena oeh
Toini och ännu stora bror Adolf
började att gäspa, der regnade
och smattrade ute, hvarest den
häftiga östan-vinden susade och
brusade i asparnas gula löf och
de ståtliga furornas kraftiga
grenar. Lilla Lena makade sig
närmare till Toini, som satt i en
soffa nära kakelugnen, hvarifrån en
vänlig brasa spred värme och
upplysning i rummet; ty det
sen-höstliga vädret derute gjorde, alt
inan redan hade behof af
trefliga, värmande brasor. Gamla
Stina satt på andra sidan om
kakelugnen i vrån och stickade
strumpa; der var nämnligen
alltid hennes plats, sedan hou af
det för aftonmåltidens skuld
tilltagande stökandet i det
bredvid-liggande köket blifvit drifven
derifrån. Hon såg så stilla och
förnöjd ut derborta i vrån, oaktadt
de många skrynklorna i pannan
och på kindenin tycktes vilja
gifva ett motsatt utseende ät hen-
nes anletsdrag. Oeh detta skulle
de säkert hafva gjort, om ej
hennes ögon sändt så vänliga
blickar omkring sig, så att små
barnen tj alls voro rädda för
gamla krokiga Stina. — Häst det vnr,
som de sutto och gäspade och
voro lysta, sade lilla Leila med
sin späda röst: „nå snälla
gamla, Stina berätta nu engång ändå
en saga; det skulle vara så
rysligt roligt air få höra om någon
elfva eller fé eller tomtegubbe."
»Ack ja!" inföll Toini, »hvad det
skulle vara roligt att höra om
någon förtrollad prinsessa eller
fast om Tummeliten, Fast det
är gammalt, ej gör det något till
saken." Och när slutligen Adolf,
s<un hette stora bror, fastän han
var sä stor, att han ville höra
sagor, förenade sig och sade, att
gamla Stina nog skulle kunna,
bara hon engång skulle börja, så
hostade gamla Stina och yttrade:
„nå, efter tii nu små, kära barn,
så gerna vilja höra något, skall
|jng försöka pa. Jag, gatnln
gumma kan icke berätta så vackra
saker, som J fån läsa oin i de
|grannt| böcker julbocken hemtar
åt eder; men när J nu så gerna
viljen hörn, skall jag göra mitt
bästa." »Ack, så roligt, söta
gamla ’tina-, utbrast lilla Lena
och klappade gladt i sina små
händer! »Så snäll gamla Stina
är", utropade Toini oeh hoppade
till gamla Stina i vrån vid
kakelugnen! ..Visste jag icke det",
sade Adolf: och med ens voro
alla gäspningar försvunna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
