Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vnr. »Hon ftr half nio",
berätta-de Clas, och efter denna
underrättelse förklarade gamla Stinn,
att det kunde vara nog för i dag.
Oeh alla åtskildes med hufvudet
fullt af funderingar, och gladt
nickade man: god natt! ät
hvarandra med ett: i morgon är ock
en dag.
II
Nu hade redan den andra
dagens sol sjunkit i vester och
höstens skuggor begynte falla öfver
traktens berg och dalar, skog ocb
sjö, och klockan började lida mot
sju. Lilla Lenas gäspningar
in-stäldc sig åter, ocb Toini ocb hon
voro just utsatta för den listige
Johan Blunds frestelser, och
fjä-derholmarne syntes redan i
perspektiv eller pä afstånd; då
inkom plötsligen i barnkammaren
— ty det var der vi i den
föregående qvällen gjorde våra nya
bekantskaper: gamla Stina, lilla
Lena, Toini, stora bror Adolf m.
fl. — ja just i samma kammare,
hvarest äfven tiu en liflig brasa
fladdrade, inkom plötsligen store
bror Adolf, fast ban som sagdt
ej var så särdeles stor, ocb
utropade: „voi, Lena och Toini,
glöm-men J di* bort, att gamla Stina
skall berätta sagan till slut i dag!
Se bär kommer hon nu, och jag
springer efter de andra. Somna
oj nu, ty da fän J intet höra!"
Denna sista påminnelse var dock,
i förbigående sagdt, alldeles
onödig, alldenstund de smås ögon
redan voro så klara och
strålande som stjernor och Johan Bluud
fått taga afsked till en stund.
Oeli långe varade det ej heller,
innan brasans vänliga sken
belyste samma uppmärksamma
sällskap, som i går afton.
Sällskapets medelpunkt, dit allas ögon
litade, var ini liksom i går
naturligtvis gamla Stina, som i bast
fått ett förvånande anseende. —
Sedan nu allt var i ordning oeh
gamla Stinas strumpsticka i sin
gamla gång och alla rätt nyfikna
att höra fortsättningen af sagan,
yttrade gamla Stinn: „nå, kära
barn, hvem kan säga hvar vi i
går stadnade?" „Det kan jag",
utropade Clas, som satt på en
pall mellan Toini och Adolf; „det
var just der som Alfonso begaf
sig bort ifrån fiskarfolket." „Ja,
så var det", sade gamla Stina,
Den unga Alfonso vandrade
således med hufvudet fullt af nya
tankar öfver berg och dalar och
aflägsnade sig a lit mer från den
honing, som utgjort ett
kärleksfullt hem lor honom i så många
ar. Allt hade ban ännu samma
onämnbara känsla inom sig,
hvilken dref honom framåt. Hans i
början till följd af skiljsmessan
sorgsna sinne stämdes snart
gladare i den vackra morgonon och
den sköna naturen. Han
vandrade så bela dagen igenom, ocb
mot qvällen kom ban till en
serdeles vacker dal, omgifven af
berg. Han steg upp på ett af
dessa berg och hade härifrån en
den skönaste utsigt. Bakom sig
såg hau det land ban lemnat
förlora sig i fjerran; men framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
