Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’331
lade häromdagen i skogen. Det
vnr då fyen tum långt, men har
nu vuxit till sex; äter ingenting,
dricker ingenting, sofver nldrig
oeli tyckes värn besynnerligt
gladlynt oeli seglifvadt. Likväl ser
det nästnn ut som ett
menniskobarn, utom att det bar ett slags
fjärilvingar på nxlnrna, kan
också tnln ocb kallar sig Lilla
Genius, hvaraf jag förmodar, ntt det
år en flicka. Nu ville jng fråga
vördig prosten hvad jag skall
göra med kräket, ty jag vet
sannerligen icke. om det år folk
eller hvad det är.
Prosten såg mycket fundersam
ut, betänkte saken grundeligt och
begärde slutligen att få se
kräket.
— Ilär liar jag det, sade
gumman och ville öjnina den
stängda korgen, men Lilla Genius satt
redan på hennes axel, nickade
belt förtroligt och sade: här år
jag, prostfar lille!
— Hin, hm, sade prosten, fog
dubbla glasögon på sig och
begynte syna tlen lille på alla
sidor. — Du hör icke till min
församling, sade ban: hvar är du
född?
Lilla Genius tog ett hopp och
satte sig ganska vanvördeligt att
rida på sjelfva de vördiga
glasögonen. — Hvar jag år född?
sade ban :
Sol beter fader min,
Luft. heter moder min,
Verlden är stugan min.
Frihet är vaggan min,
Kraft år mitt lif,
Ljus år min mat,
Värme inin dryck,
Vuka min sömn ...
— .Jag tillstår, sade prosten
efter något begrundande, att
detta är en ganska ovanlig
dopattest. En sådan finnes icke i
mina kyrkoböcker. Gumman
påstår, ntt du också skall vart»
mycket gladlynt och seglifvad, så
liten tlu är. Men hvad säger du
om min flugsniålhi?
Den lille skrattade:
Våld krossnr mig ej,
Stål biter mig ej,
Eld bränner mig ej,
Jord begrafva!- mig ej.
Ur luft och vatten,
Ur eld och aska,
Ur rofdjurs tänder.
Ur menskohäuder,
Går jng bel,
U tan fel,
Oförstörbar,
Oförgörbar,
Leende glad
Som vårens blad.
Hvad var det du ville,
Prostfar lille?
— Jag vill icke hafva något
att göra med dig, näsvisa
slyngel, baunade prosten. Gå *lin
våg: du hör icke till min
församling; jag känner dig icke.
Det var likväl en lid, när
du kände mig, sado den lille och
lyftade dkalkaktigt sitt fina
pekfinger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
