Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H3S
— När skull»; det hu varit?
frågade prosten. Det kan.jag visst
icke påminna mig.
— När du vnr en liten pilt,
sprang jag med dig efter
parkens fjärilar och låste sagor på
deras vingar. Då rodde jag med
dig på den klara sjön och skref
runor i vågorna. Då stod jag
med dig under stjernhimmelen
och såg Guds ögon skina i
natten.
— Barnsligheter!
— Sedan, när du blef yngling,
när du blef cn student, då satt
jag med dig i din ensliga
kammare och stafvade månens sken
pä din isiga fönsterruta. Jag
skref för dig dina skönaste
tankar om åra och hjeltemod, om
kärlek och fosterland. Jag ville
göra dig till en stor man,
prostfar, och den tiden ville du sjelf
blifva det.
— Ungdomsdrömmar! suckade
prosten.
— Nu säger du så, fortfor den
lille — och dessa drömmar voro
likväl det bästa utaf ditt lif. Du
har sedan arbetat för bröd, för
pastorater, för titlar och
vänligheter. Hade du arbetat för Guds
rike, prostefar, då skulle jag
icke våga gyckla med dig. Men
nu vill du slå mig med
flugsmällan, för att du ätit ocb sofvit bort
det odödliga i din själ. Det är
icke rätt snällt af dig, far lille!
Prosten hörde lyckligtvis icke
de sista v an vördiga orden, lian
salt der tyst och fördjupad i sina
ungdomsminnen.
— Vördigstc prosten skulle
skicka kräket till länsman, ty det
brukar sin obeskedliga mun, sade
hönsgumman, som fann sig
mankerad på prostens vägnar.
— Låt det flyga, svarade
prosten saktmodigt och öppnade
fönstret. Se här, Lilla Genius;
friheten är din vagga: flyg till
friheten !
— Tack skall du ha,
prostefar! sade den lille och flög med
detsamma bort som en solstråle
mot den blå sommarhimmelen.
llönsgnmman hade icke
begripit ett ord af hvad Lilla Genius
talat, utom att han icke visat
prosten tillbörlig vördnad. Men
prosten begrep det ganska väl;
i det var detta, sotn gjorde honom
så ovanligt fundersam. Vid det
att de nu båda stodo vid fönstret
ocb förundrade sig öfver den
lilles försvinnande, sågo de en
gam-| mal man i snusbrun röck och
grön kaschett klifva flämtande fram
öfver tufvor och gärdesgårdar.
— livad i alla dagar, sade
hönsgumman, som tyckte sig känna
mannen; — är dot icke
bokrådet? Han klifver ju värre, än en
landtmätare i en rågåker?
— Ja, sade prosten. Så der
kan endast den springa, som haft
Lilla Genius i sina händer och
mürbultnt honom. Når man
sedan igenkänner honom, får man
en skräck uti sig, — som
bok-rådet till exempel.,. Det var
för väl, att jag icke bann gripa
till flugsmällan...
— Det måtte väl aldrig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
