Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
114
sin» klarti hjcrtvglndn ögon, i
hvilka himlens blåa färg så mililt
afspeglndes, blicka så gladt ocb
|||||||l||ilit, omkring sig, dä kom
man att. tänka på den
silfverkla-ra daggdroppen som om
morgonen dallrar på blommas blad,
liksom en glädjetår i himlens
solvarma leende.
I den tid hvarom jag nu
berättar, stodo menniskorna uti cn
närmare beröring med
andeverlden än nu. Féer, elfvor och
dylika väsenden voro iekc
obekanta för menniskorna: de
uppenbarade sig ofta — stundom för
att varna och straffa — men
oftare för att trösta, hjelpa och
glädja. Mensklig uppfinning och
bildning innehade ej då den
ståndpunkt som nu, oeh när
menniskan stod tveksam oeh rådlös om
huru hon borde handla för att
göra väl, eller förekomma något
ondt, då hände det iekc sällan
att ett. vänligt väsende nf
öfver-naturlig art, stod vid hennes sida,
hjelpande med råd och dåd.
Menniskan bådo dä ännu ej blifvit
sjelf så lärd, så upplyst, men
förstod dock att lyssna till de röster
som talade till henne ur naturens
eget sköte, och hon fann sig
lycklig uf alt följa deras anvisning.
Kung Ezim och hans döttrar
stodo äfven under inverkan ocb
beskydd nf den goda, mäktiga
féen Verité. Hon hade älskat
prinsessornas moder, drottning
Anomou, ocb gifvit henne löftet
att omhulda hennes döttrar med
kärlek. Nål drottningen dog,
voro prinsessorna ännu belt sinn
ocb Veritc höll troget sitt löfte
ntt vnka öfver deras väl. Lyck«
liga och sorgfria hade de.
uppvuxit hittills i deras faders
blomstergårdar, anförtrodda i den
gamla, goda sköterskan Hellas
vård, och Leila, den yngsta, hade
nu uppnått tio års ålder.
At hvardera uf prinsessorna
hade féen Vcrité gifvit en gåfva,
bestående nf en dyrbar ädelsten,
infattad i guld, hvilken de alltid
skulle bevara och bära. Mycket
aktsainma voro dc äfven om
dessa skatter, ty Vcrité hade sagt
dem att deras framtida lycka
berodde på klenodcrne8 bevarande.
Sköna, strälande, voro dessa
ä-delstenar, och prinsessorna buro
dem ständigt kring sin IiiiIb
fästade vid en gyllene ked; och
sålunda voro de en skön prydnad,
och tillika erinran om deri pligt
de hade att troget akta och
bevara dem. Om någon of dem
genom oförsigtighet skulle
förlora sitt smycke, så hade Vcrité
sagt, hotndes den oaktsanitnn och
till och med hennes faders hela
rike af någon olycka. De skulle
bevisa sin rätt att kallas kung
Ezims döttrar genom att bära
ä-delstenarne, och dc kunde visa sin
tillgifvenhet och lydnad mot
deras fader genom att noga vakta
sina skatter.
Hvarje nfton när solen nedsjönk
fjerran i vester, gingo de tre
prinsessorna in till sin läder
och bjödo honom godnatt. När
de dä etnol togo hans faderligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>