Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’341
under ångest och tårar ntt
återgifva hennes skatt. — Mon
förgäfves! den bodräglige
främlingen var döf för hennes böner,
oeh ilade snart bort, långt bort,
förande ädelstenen ined sig.
Hvad skulle nu den stackars
Leila göra? Hon kastade aig på
marken, gret och klagade samt
kände 8ig outsägligt olycklig och
tröstlös. Hon fann nu att den
listiga fogeln med flit lockat af
henne smycket, oeh ångrade djupt
sin obetäuksamhet och att hon
brutit löftet att aldrig lemna sin
skatt ifrån sig.
C t
Så satt hon långe, sörjande;
och när hon slutligen såg upp,
varseblef hon huru solen redan
sänkte sig lågt ned mot vester,
oeh hou måste begifva sig hem.
Men nu erinrade bon åter att
hon emot sin faders förbud
lemnat trädgarden och befann sig i
skogen. Ny anledning till sorg
och ånger! — Men Leila ville
dock nu skynda hem, klaga sin
nöd för systrarna och
erkännande sitt fel, bedja den gode fadren
om förlåtelse. Hon skyndade
derföre hastigt mot trädgården, och
ehuru hon kort förut ilat lätt och
glad samma väg utan att känna
någon besvärlighet, så sårades
dock nu hennes späda fot af
månget törne, och slingervexterna
snärjde sig fast i hennes kläder
och ville hålla henne tillbaka.
Ändtligen uppnådde hon dock
trädgårdens tnur, hvilken hon med
tungt hjerta öfverklättrade. Och
inkommen i trädgården möttes
bon af sina systrar, hvilka med
ängslan sökte henne, samt
förskräcktes öfver att finna sin
syster i sådan oro och bedröfvelse.
Men huru stor blef ej deras
förfäran när Leila i högsta ångest
berättade om sin förlust, och dc
gotla, kärleksfulla systrarna
funno knappt något ord att trösta
det olyckliga barnet med.
De visste nu ej annat råd, ån
att alla skynda till deras fader
oeh bedja honom anvisa dem
någon utväg att godtgöra det
skedda. Hur tungt, hur obeskrifligt
tungt och svårt vnr det ej nu för
Leila att gå till sin fader, nu när
hon genom oförsigtighet oeh
o-lydmul vållat en sådan sorg!
Leila som eljest var den första att
skynda i fadrens famn, smeka
hans gråa hår och kyssa honom,
hon kotri nu dröjande och
^gråtande, och när hou nalkades den
åldrige vördnadsbjudande
konungen, nedföll hon vid hans fötter
och döljde högt snyftande
ansigtet i sina händer.
Kung Ezim som icke kunde
förklara detta sin dotters ovanliga
uppförande, blickade bestört än på
Leila, än på de andra döttrarna,
hvilka ban förgäfves uppmanade
att förklara det sällsamma
uppträdet. Men Iris och Celia stodo
stumma och bleka vid Leilas sida,
och slutligen tog stackars Leila
händerna från ansigtet, upplyfte
guldkedeii som hon bar om sin
bals oeh visade ntt ädelstenen var
borta.
Hon såg sin faders ansigte som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
