Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’349
sig hatis liliclcir i ett haf ill
tju-annde unga elfvor och feér.
hvilka sväfvade mellan
blomstersmyc-knde polare i. en sn| i den
underbaraste, älsklignste dons efter
cn musik så lockande och
förtrollande. nit Alfonso
oemotståndligt tog ett steg ditåt. Men då
brukade det i pelarsalens
grundvalar ofvan och ned igenom, och
det liksom föll fyra tunga
jern-väggar kringom vår olycklige vän.
Der stod hnn nu i ett. fängelse af
jern, skild frän nllt, ja äfven från
sin trogna tjenare Kubb.
Förtviflad, inseende den snara ban
fallit i, sjönk Alfonso ned pä det
kalla, hårda golfvet. Men en
minut blott var ban svag; ban stod
åter upp och bände med sin
unga kropps yttersta krafter den
väldiga lansen mot de svarta
väggarne. Det dånade oeh genljöd
vidt omkring; men jernmuren blef
oförändrad. Han fortfor då flere
gånger med förtvifhuis krafter —
dock förgäfves. Slutligen
utmattad, förlorande allt hopp, sjönk
ban pä knä och ball en
oriunnn-de hön till den Gud, som hört
hans barndoms späda röst, under
den låga fiskarhyddans tak. Se,
då började en af väggarne sakta
sjunga, liksom drifven af en
jättekraft, och Alfonso kunde snart
med ett spräng komina ut på den
ofvannä|m|da borggården. Der
fann ban till sin outsägliga
glädje deri hederlige Kubb, men —
i hvilket tillstånd! Unns ärliga,
skäggiga anlete var alldeles
försvunnet. intryckt i gårdens tina.
hvita saml, och på lians nacke
hvilade förkrossande den
hiskligaste fot. Alfonso ännu sett. Till
foten hörde ett jät.teben, och
ol-vnn detta varsnade Alfonso, i.K
ban blickade uppåt, en ryslig jätte,
ett riktigt vidunder, som kunnat
förskräcka den modigaste hjelte,
Men så var dit ej ined vår
tappre vän. Uppmuntrad genom det
underbara sätt, hvarigenom hnn
nyligen blifvit räddad, drog han
med friskt mod sitt präktiga
stålblanka svärd. Och oaktadt
jätten höjde sin stora näfve
hotande öfver lians hufvud, gaf
Alfonso dock ett dråpligt slag åt det
hiskliga jättebarnet, som höll pä
att förqväfva den gode Kubb.
Och —- hvad tycks! — benet, sa
tjockt der än var, brast tvärt at,
| jättens stora gestalt föll
öfverända ocb Kubb var räddad. Här
bör inom parentes anmärkas, att
Alfonsos svärd såsom bela hans
rustning och häst voro jftmntc
Kubb sändn från konung
Ädla-guld. honom till biträde i hans
svåra värf. — Då Kubb stigit
upp och hemtat sig efter den
o-beqväma förqvävande stäUninj,
hvari jättens fot försatt honom,
och då begge männen skulle ;n
sig om efter den fallne resen, då
funno de ingen ofantlig jätte,
u-tan i stället lag der blödande på
sandenen vanlig menniska i
kunglig drägt. Ja, det var konung
lvraxatus, som förvandlat sig sjelf
lill jätte för alt med det sist i
medlet söka förkrossa Alfonso,
som hos honom väckt en dödlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
