Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’357
hemmet, ditledd omedelbart uf den
goda skyddande féens osynliga
hand, men Ann» såg hon ej
tecken lill sitt fädernehem.
Då kom hon sent en afton trött
oeh sorgsen till ett ställe som
hon tyckte sig hafva sett förut,
allt syntes henne så underbart
bekant. Den höga
trädgårdsmuren tyckte hon sig känna;
tråden susade så förundransvärdt
oeh tycktes tiJlhviska henne en
helsning och påtninnn om fordna
glada lekar under deras skugga;
gräset och hlotnniorna nickade åt
henne liksom åt en gammal bekant,
och sjelfva de netlgående
solstrå-larne syntes glänsa med en
klarare glans här än annars. En
aning bemäktigade sig henne, nt.t
hon stod vid sitt barndoms hem,
sitt fridfulla ljufliga, länge bittert
saknade hem! Ju, hennes aning
blef verklighet! — hon stod vi ti
ingången till sin faders trädgård.
T • •
— Hvarje gren, hvarje blomma,
hvarje sten ropade till henne:
välkommen, du saknade, älskade
lekkamrat!
Men, huru skulle hon våga
inträda utan att hafva funnit det
hon gick ntt söka, utan att
medföra något i dess ställe? livad
skulh- hon säga féen Verité och
sin dyre älskade fader? — Utom
sig af sorg vid tanken härpå
kastade hon sig ned på marken och
gret; då vidrörde en hand lätt
hennes skuldra, — hon såg upp:
framför henne stod den höga,
hulda lcen sjelf, och betraktade
henne ömt. „Gråt icke Leila!" sa-
de denna, „din uppgift är löst!
Du har, sjelf omedveten deraf,
vunnit ditt mål. Kom, följ mig!
Jag vill förklara dig allt!
Och Verité tog Leila vid
handen och förde henne in i
trädgården. Der stannade de, och
Verité betraktade Leilas ros med
en så förunderlig blick, löste den
från hennes bröst, nedstack den
allt ännu grönskande i|visten i
jorden, och förde Leila till en
liiossu-sofiä, der hon bad henne
vänta stilla en stund, och
aflägsnade sig.
Snart derpå återkom hon,
förande med sig kung Ezim ocb
hans tvenne döttrar. O! huru
stor var ej deras öfverraskning,
Inir outsäglig deras glädje, när
do återsågo den älskade,
saknade Leila! Vid deras åsyn
störtade Leila upp oeh under
utropet: „fader, dyre fader!" sjönk
lion i den gamle konungens
armar — och återseendets fröjd kan
ej beskrifvas — endast kännas.
Nu tog féen Verité till ordet
och sade: ..Kung Ezim, din
dotter är återkommen, men vet du
om hon funnit sin skatt?" —
Frågande blickade fadren på dottren,
men af hennes sorgsna uttryck
och af de tårar som nu
strömmade från hetmes ögon, erhöll
ban ett nekande svar. lian
vände sig förskräckt till Verité, men
denna log så mildt, tog honom
vid handen och ledde honom
några steg framåt, stannade
derefter och pekade med fingret på
den ros som Leila burit; och —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
