Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
modrens sista ord: „var god
oniot mina arma, små barn!"
ty hon var mycket vänlig emot
dem, ja så mycket hennes
kftrfvn, stränga natiir nånsin
kunde medge; till och med
Ebba kunde stundom göra
henne i lag, Signe kallade hon
min „ förståndiga flicka", Rolf
„min snälla gosse", och lilla
Konrad satt långa stunder i
hennes famn; men länge
varade ej detta milda månsken
i sorgens natt; moln och
skuggor hopades ånyo på dc
föräldralösa barnens himmel, och
det var den gamla frökens
knarriga lynne samt
våldsamma häftighet som blef
stormmolnet deri
Ingenting var henne mer i
lag, barnen fingo knappast
vända sig i sitt eget hem utan
bannor. Signe gret och kändederas
olycka dubbelt stor, Ebba
lofvade utom sig af vrede att
„ engång grufligt hämnas",
men då Signe förehöll henne
det orätta häri, sade barnet;
„nå, då straffar henne nog
Gud". Rolf önskade bara „att
bra snart bli stor, så skulle
han köra bort den stygga
tanten, och sjelf sörja för sina
syskon;" men lilla Konrad
smög sig sakta in i tantens
rum, (der hon satt mulen och
mörk i hågen, lagande
linnekläder för atortvätten som
skulle bli i morgon), blickade
upp på henne med ett par
bedjande mörkblå ögon och
sade: „var beskedlig mot
syskonen, snälla tante!"
„Har nu den stygga Ebba
varit framme med slagsmål
igen?" frågade tanten och såg
gonom sina runda glasögon
bittert ned på den lilla bedjaren.
„Nej — ingen har" klagat",
svarade gossen, „jag säger det.
bara af inig sjelf, jag tycker
det är så synd om syskonen".
Nu blef tanten rörd och tog
lilla Konrad upp i sin famn.
„ Tokiga barn! jag är ju snäll
emot er", sade hon, *jag vill
ju ert bästa!" och resultatet
blef en handfull
begrafnings-konfekt, hvarmed hon
skickade barnet in till syskonen,
„på det de skulle få roa sig;"
och sjelf fick lilla Konrad
brorslotten: men han delade
jemnt emellan sina syskon; ty
så hade den bortgångna
modren lärt dem: ack;
begraf-ningskonfckten kunde ej „roa"
de stackars, bedröfvade små,
minsann!
Under allt detta inföll
julaftonen; men den tycktes
dyster och mörk såsom hvarje
afton på ßerghem, sedan
modrens död.
Till råga på allt hade
tanten legat sjuk i tyfus och var
ännu retligare än vanligt; men
under hennes sjukdom hade
barnen varit mindre bundna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
