Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Skon upphörde att klinga.
— Hör du? han svarar nej,
sade Matts. Nä, sko, är det
rätt att slä den, som Blagit oss,
och döda den, som velat taga
vårt lif?
Skon klingade hårdt och
starkt.
— Jag kunde tro det,
menade Matts. Skon svarar ja.
Således, sko, är det alltid rätt
att hämnas ondt med ondt?
Skon klingade ännu hårdare.
— Berätta det der för sankt
Sigfrid, skrattade hofslagaren.
Hämnas skall man alltid: öga
för öga och tand för tand.
Men vill du nu sitta upp på
min häst, så rida vi bort till
Tavnsteskogen. Der känner
jag några duktiga karlar, som
skuta ptl egen hand båge och
svärd. Här är ingen förtjenst
numera, och med något skall
en fattig karl lefva i dessa
dåliga tider.
— Men Sigge har gått till
eremitens koja, invände Sten.
— Bry dig icke om Sigge,
menade Matts. Sigge är en
stackare, som icke vet något
båttre, än gapa på svarta
streck, dem munkarna klottat
på gamla kalfsktnn. Följ du
med mig, sä vill jag göra dig
till cn styf käril
Detta tyckte Sten vara ett
godt råd, hvarpå han klef
pä hästryggen bakom Matts
hofsslagare och red bort till
Tavasteskogen.
Sigge Olofson aatt
undertiden i eremitens koja och
väntade på sin broder. När Sten
icke kom, bad Sigge eremiten
ånyo rådfråga guldtaflorna.
E-remiten framtog nu den andra i
ordningen af de nio och bad
Sigge läsa hvad der stod
skrifvet.
Sigge läste ordet
BAKM-HERTIGIIET.
— Ser dti ingenting mer?
frågade eremiten.
— Det skimrar för mina
ögon, svarade Sigge. Jag kan
icke se annat, än något, som
liknar ett stort, hvitt" fält.
— Du ser likväl mera än
förra gången, gcnrfiälde
eremiten. Låt nu mig se! Der
är ett stort isfält : en sårad
ligger pä isen, och Sten lutar
sig öfver honom. Den sårade
klagar. .. Sten springer bort.. .
Sten kommer till Matts
hofsla-garc. Matts förleder honom
med onda ord och med ell
elakt trolltyg, som ban har i
sin makt. Nu rida de bort,
jag vet icke hvart, men jag
vet, att Matts är cn vild sälle,
som i sina unga dar har varit
bland röfvare.
Sigge blef orolig för sin
broder, men eremiten tröstade
honom med att äfven här
syntes ett hopp i hjertspetsen af
taflan. — Förstår du ordet?
frågade eremiten.
Sigge betänkte sig litet och
svarade derpå: Skulle vi icke
hjelpa den sarnde uppå isen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
