Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08
Iüje Biiile: pni-paravimus ig mm,
(iscentlant inn roa! *)
Ridilnron iltule bort,
Win-liolt stadnade; ban hade glömt
Sigge, ty Winholt bådo
annat att tflnka på: — ban
välden som skulle gifva signalen.
Nu närmade sig fienden
långsamt oeb försigtigt det
6vag-ste, oeh till hälften nedskjutna
tornet: — det var just der
riddar Knut väntade honom.
Sigge anade alt något
förfärligt förestod, men att nu
lemna sin plats, när sextiotusen
man ryckte mot murarna, det
kunde han iekc. Gossar
tycka om att vara ute i hagel
och snöstorm: nu kom hagel
och storm utan like mot
Wiborg, — det måste Sigge
nödvändigt se.
De första fientliga skarorna
ryckte mot tornet, betäekta af
breda stormtak, oeh begynte
att uppresa stegar mot
murarna. Efter dem följde andra
skaror, soin höllo sina sköldar
öfver hufvudet. Efter dem
åler andra, som tycktes trotsa
all fara med deras tunga
harnesk oeb svarta stormhattar.
Man såg höfdingar till bäst med
scharlakansröda schabraket1;
somliga buro turbaner, andra
höga mössor. Man kunde
igenkänna många olika
nationer, olika vapen, olika
klädedrägten Och alla dessa mån-
’) Vi lin tillrcdt elden j må de
bestien mururuii!
ga tusende upphofvo ett högt,
vildt härskri, som en tjutande
storm, i det att de begynte
klättra uppför stegarna,
Annu stod Winholt qvar,
tyst, lugn och uppmärksam.
Tornet var reilau öfverfullt nf
fiender, och dock fortforo (lera
tusen nya att klättra upp, som
ett moln nf bevingade myror
slår ned på en grå vägg.
Nu sprang Winholt hastigt
tillbaka, blåste en skarp,
genomträngande ton i "ett litet
born, som ban bar vid sin sida,
och försvann strax derpå vid
ingången till en källare.
Sigge tyckte sig höra sitt
hjerta klappa — ban kunde
räkna tio, femton, kanhända
tjugo slag — fienden begynte
redan nedklättra på inre sidan
nf muren, när plötsligt jorden
öppnade sig, en hög
eldpelare utstörtade under tornet,
murarna svigtade, marken
skakades af ett fruktansvärdt dån
och allt försvann i ett moln af
grus och rök, som förmörkade
dagen.
Detta såg Sigge, men
ingenting mer, ty i samma stund
svartnade det för hans ögon,
och hau nedstörtade utan
medvetande, ur.dcr det ofantliga
grusmolnet, som begrof honom
och inånga tusende andra
under Wiborgs ramlande murar.
(Fortsattes.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
