Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
gående qvällen, "Mjukaste
tjennrc, mm nådiga," siulc Inin
med sin artigaste stSinmn, ty
snögubbar kunna oelc vara
artiga, isynnerhet dä del gäller
snögummor. "Hur befinner sig
inin nådiga der i Helsingfors
och alla andra af det täcka
snögumme-könet och hur är
det med landtdagen?„ —
Ganska bra, ganska bra, tack skall
ni ha, herr landtjunkare,"
svarade snögtiniman, men hann
ej fortsätta, vidare, ty
norma-listsnögubben kom som ett
yrväder sättandes och utfor helt
rasande mot vår stackars man
härifrån landet och menade,
att ban ej borde blanda sig i
hufvudstadsboemes
angelägenheter. Men vår snögubbe är
ej heller att leka med, och fast
ban ser så lugn och godmodig
ut, kan ban likväl blifva het
och häftig, om någon
förolämpar honom. Han gaf svar
på tal, och följden blef att de
båda snögubbarne skulle gå i
envigeskamp. Och oaktadt alla
snögummor höllo på att gråta
så blef enviget ändock utaf
oeh slutades så, att sedan
nor-malistsnögubben stungit sin
trädsnbel, hvarmed lian var
utrustad, i vår landtjunkares
kropp, så att ban ej mer fick
ut ilen, så böljade han att
taga till fötters. Viktors
snögubbe följde efter med ifver,
och så dref ban slutligen
norinalistssögubben i
förskräckelse öfver månens kant, så att
ban föll med ett liuj neil på
jorden och till på södra
hamnens is i Helsingfors, der han
numera är, med sin stympade
kropp, ett åtlöje för alla ryssar,
som vandra till Sveaborg.
L)e båda normalisterna påstå
väl, att drengen fört honom
dit med ett anölnss, men
verkliga förhållandet, skall dock
vara detta. Alla de andra
snögubbarna och gummorna
tittade ned från månen efter
honom och beklagade hans
sorgliga öde, men de sade
också, att hiin var deraf förtjent,
ty ban var bestämdt svartsjuk
på vår godmodige landtjunkare
och dessutom högmodig, och
"högmod går för fall," som
hvar man vet. Denna äter,
Viktors snögubbe, eller
landt-junkaren, som ban kallades i
Månen, var nil litet utmattad
af blodförlust och låg på sidan
och hvilade. Omkring honom
sysslade en bel massa af
månens tjenare med benen i
vädret, ty de gingo på hufvudet
naturligtvis. Snart var ban
äfven återställ!. Och nu blef
det fröjd i månen, och månen
sjelf var så glad, så glad öfver
sina många gäster, att han
aldrig varit så glad. Der
knngbjOds sedan iskonfekr och
snöberg, som del sades från
Ekherg i Helsingfors, och
snömos och alla möjliga andra
sköna och söta och rara rätter.
Och så bjöds der äfven
is-champagne, ty månen ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
