Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara riktigt frikostig på sin
namnsdag. Under aftonens
lopp hölls många tal af
snö-gubbarne, oeh en blandad
fyrstäinma af snögubbar oeh
gummor afsjöng följande af en
lyccistsnögubbe för tillfället
författade vers:
Månen år snögubbens vän;
Han lyser för honom så gerna
Och tindrar som aftonens
stjerna,
Glad och schangtil såsom den.
Derför vi snögubbe-män
— Så,stolte, vi pläga oss kalla —
Må hurra för månen nu alla;
Lefve ban länge, vår vän!
Och derpå hurrade man så,
att det ekade i verldsrymden,
och så klingade man med
hvarandra, och allt var mycket
trefligt. Derefter föreslog
någon, alt man skulle taga sig
en sväng "i det hvita," liksom
man om sommaren på jorden
föreslår att taga en sväng „i det
gröna." Och så tillstälde^ en
stor bal på en vacker isplan
mellan inånbergen. Och det
påstås, att det var
gardesmusikanter från Helsingfors,
sotn spelade, fastän ingen ville
tro det. Vacker musik var det
bara. Och snögubbarne
hoppade hurtigt om hvarandra och
figurerade med mångubbarue
så, att det var en lust att se.
Ja, ej skulle någon kunnat tro
att det var de tjocka
snögub-harne, hvilka nu i lätta (lans-
/
språng hoppade otn hvarandra!
Men så går det när man
kommer till månen.
Rundtomkring dansplanen voro mellan
ispelarc kulörta lyktor
upphängda, och dessa spredo öfver
de dansande paren ett brokigt
skimmer, så att allt tog sig ut
såsom elf-dansen i en fé-saga,
med den skilnad dock, att
snögubbarna och gummorna
voro mycket -stadigare än dc
luftiga elfvorna. Otn någon
tid slutades balen, men
musiken fortfor att med ljufva
toner smeka öronen. Då
framträdde på det skimrande isfältet
en härold, som utropade: "den
sotn är den hederligaste
snögubbe, skall härefter hvarje
Ka ro lusdag vara välkommen
såsom gäst till månen."
Nu blef det ott tisslandc
och tasslande bland
snögubbarne och gummorna, ty en
hvar ville vara den
hederligaste, och en hvar ville komma
hvarje Kalle-dag till månen,
emedan detta var nästan det
enda nöje, som bestods
snögubbarne. Och så tyckte några,
att det var bra underligt af
månen att framkomma med
sådant; men de visste ej, att
det så brukades i månens hus.
„Den, som anser sig vara den
hederligaste, må komma till
mig och önska sig något,"
fortfor härolden, hvarefter alla
snögubbar så många de voro
började vandra t.ill härolden.
Den ena önskade sig en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
