Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
förtärd, begifva sig tiil krogen,
||varest kamraterna väntade.
Hustrun skyndade sig derföre
att framkomma med sin bön;
men, oaktadt mannen denna
gäng ieke brusade upp i
häftighet, afslog ban doclc denna
bön, i det ban brummade något
om, alt. han sjelf hade mun
för sina penningar; hon måste
skaffa sig sådana sjelf, om bon
behöfde dem.
Han fortfor att under
måltiden vara vid dåligt lynne,
grälade och kinkade öfver
allting, och hustrun, som
önskade att August icke skulle
se fadren således, gick ut från
hyddan, då hon såg honom
komma, för att på en annan
väg än genom stugan der
fadren satt, föra honom upp i
den lilla kammare der han
hade sitt sofställe. Då August
frågade om ban inte borde
säga godnatt åt fadren förrän
ban hule sig. sade hon, att hon
nog skulle helsa fadren från
honom; men det var bäst att
han icke gick sjelf ned och
störde den stackars fadren,
som hade något att tänka på,
som försatte honom i dåligt
humör.
August fann sig då häri,
kysste sin moder till godnatt,
förrän han gick ned och
begynte avklädningen. Det var
en vacker, stilla sommarafton
och det lilla fönstret stod öppet,
så att den milda luften
strömmade in till honom. Medan den
lilla gossen klädde af sig, tänkte
ban med sorg på sina föräldrar.
— lian såg att modren lindé
gråtit, och hon sade ju att det
var något, som tryckte fadrens
sinne. Då ban slutligen var
färdig med afklädningen,
knäföll ban framför det öppna
fönstret, genom hvilket månen
kastade sitt klara sken öfver
honom, och bad fromt och
andäktigt sitt "Fader vår." —
Då ban hade slutat detta,
tillfogade den kärleksfulla, lilla
gossen, uppfylld af sina
föräldrars sorg, ännu dessa ord:
"Och så vill jag bedja dig, du
kära Gud i himmelen, om du
ville borttaga all sorg ifrån
mina föräldrar, och låta min
käre fader förtjena så mycket
penningar, att mor icke mera
behöfver gråta öfver hvarifrån
hon skall skaffa oss allt hvad
vi behöfva."
Denna barnets fromma, t.i 11—
litsfulla bön blef icke allenast
hörd af han6 himmelske fader.
Hans egen, jordiske, så djupt
sjunkne fader hade vid ljudet
af barnets röst stannat under
fönstret, hvilket ban måste gå
förbi på vägen till krogen.
Och då nu vår frälsares vackra
bön, genom hans eget barns
mun, ljöd ned till honom,
väldet som Gud sjelf skulle talat
till honom.
"Fader vår, som är i
himmelen, hclgadt varde ditt namn,
tillkomme ditt rike," ljöd det
från gossens läppar — dä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
