Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
genomfor en rysning den starka
mannen, och ovilkorligen
sänkte han sitt hufvud. — Ske
din vilje såsom i himmelen så
ock på jorden." — O, hunt
länge, länge var det icke sedan
han hade bedit, det var nästan
som han skulle glömt denna
bön, den första han hade hört
på sin fromma moders knä.
— "Vårt dagliga bröd gif oss
i dag, och förlåt oss våra
skulder, såsom ock vi förlåte
dem oss skyldige äro" — ban
sänkte sitt hufvud ännu
djupare och knäppte sina händer.
— "Inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo. Ty
riket är ditt, och makten och
härligheten i evighet, Amen,"
sade barnet ined sin klara röst,
medan samma ord, sakta, sakta
frainbviskade, gledo öfver
fadrens läppar; ty den djupt
skakade mannen kände i detta
ögonblick sin stora synd mot
den barmhertige Guden, och
erkände att Han i denna stund
kallade på sitt vilsefarande
barn. Det var som skulle
Herren i detla ögonblick tagit
cn bindel ifrån hans ögon, så
att han nu klart och tydligt
såg, hvilket syndigt lif han
hade fört, och på hvilken
af-grunds rand han sväfvat. Och
då barnet nu af sitt kärliga
hjertas fullhet tillfogade sin
egen lilla bön till Frälsaren,
då kände han djupt i sin själs
innersta, huru lian hade
förorättat hustru orfi barn.
Hustrun, som hade varit
ute för att flytta fåren, kom
nu långsamt gående öfver
marken emot honom, och då
han såg den bleka, nedböjda
varelsen, och kom ihog huru
rask och nöjd hon förut alltid
var, och huru tålmodig och
mild hon hade burit de tunga
dagarna med honom, då
ångrade ban innerligt sin synd
emot henne, och medan bittra
tårar fyllde den starka
mannens ögon, sammanknäppte
ban händerna och bad Gud
0111 hjelp och styrka, alt
motstå frestelsen och härefter föra
ett bättre lefverne.
Då hustrun kom närmare
och fick ögonen på honom,
stannade hon förundrad; ty
hon trodde honom längesedan
vara på krogen. Då gick
mannen till henne, slog armen om
henne och förde henne till den
lilla bänken under fönstret,
och här förklarade ban för
henne, huruledes Gud genom
deras egen sons röst kallat på
honom och väckt honom till
medvetande af sin synd, och
lofvade henne, såsom ban
lofvade fadren i himmelen, att
lian från denna stund ärligt
ville sträfva efter att blifva cn
bättre menniska. En stund
derefter stodo dc lyckliga båda
äkta makarna vid deras barns
läger; men det lilla redskap
som Gud begagnat för att
kalla fadren tillbaka på den
rätta vägen, sof nu omedveten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
