Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
llfi
igen. Nu medförde lian
dyrbara österländska tyger, silke
oeli kostbara kry oder, guld
oeb ädelstenar; dem ville han
förära Sigge såsom sin egen
lösepenning för lif och frihet.
Sigge svarade: Gud allena
råder öfver vårt lif, och i vårt
land är ingen träl. Du har
intet, att tacka mig för.
Men fursten ville ingalunda
vara fi i utan lösepenning, och
så blefvo de öfverens, att fru
Ingrid och Frida skulle få
alla de kostbara gåfvo rno. Och
fursten omfamnade Sigge och
red förnöjd med sina Tatarer
hem till sitt land igen.
Men när ban red öfver
Finlands gräns, vände ban sig än
engång om och sade till
Ta-tarerne: betrakten noga det
land vi nu lemna, ty ett sådant
land få ni ej mera se. Det
är ett land, der ingen träldom
finns!
Tio nr derefter satt
riddaren Sigge Olofsson Jer norm i
sin nybyggda gård Saaristo
vid den vackra sjön, och han
var nuen rik och mäktig herre
samt. en bland Finlands
ypperste riddare. Och hftn hade
en god husfru och tre glada
barn, och hans moder och
eremiten och Peter Miekka bodde
hos honom, lians syster
Frida var äfven der pà besök,
och hon var gift med en
tapper riddare i Raseborgs slott.
Och de sutto en afton under
de höga björkarna vid
stranden af sjön oeb voro glada
och lyckliga, ty det var
eremitens hundrade födelsedag.
Då sade riddaren: nu vore
allt godt, om vi hade min
broder Sten.
Vid det att ban sade dessa
ord, kom cn fattig pilgrim
gående på gångstigen upp till
gården och begärde en
allmosa. Och riddaren Sigge
bjöd, att ban skulle väl
undfägnas, och frågade sedan
hvarifrån ban kom.
Pilgrimen svarade, att han
kom från den heliga grafven
, i Jerusalem, och med
detsam-’ ma uppslog ban sin kåpa, och
det var röfva ren Stenhjerta.
Han berättade huru han länge
stridt i tyske kejsarens tjenst
emot Turkarne och vallfärdat
till alla heliga orter, men ban
hade icke fått ro för sitt
samvete; derföre vände ban nu
tillbaka och ville blifva munk
uti Raumo kloster. Och alla
omfamnade honom och greto
af glädje.
Då itpplyftade den gamle
eremiten sina händer och
lofvade Gud och sade: jag
tackar dig, store fader i
himmelen, ott du har styrt allting
till det bästa. Desse bröderne
lofvade i sin barndom att göra
godt åt den förste de mötte,
om du ville befria dem ur en
stor fara. Oeh Sigge höll sitt
ord och visade barmhertighet
mot en sjuk gubbe och en så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
