Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
rad fiende. Derföre följde
honom lyckan på alla hans
vägar. Den sjuke blef hans
fosterfader, den sårade blef hans
mors oeh systers befriare. Alen
Sten glömde sitt löfte oeh
hörde ieke sitt samvetes röst,
oeh derför hafva olyckan,
brottet och sorgen följt honom på
alla hans vägar. Detta är nu
allt öfver, och röfvaren är en
god menniska, och alla äro
lyckliga, och den gamle
eremiten skall sluta med cn
välsignelse sitt hundraåriga lif.
— Alen, fromme fader, sade
riddaren Sigge, vi ha ännu
icke läst den nionde guldtaflan.
— Guldtafiorna, sade
eremiten, äro ingenting annat, än
speglar af menniskors
rainve-ten. Den gode läser dem oeh
förstår detn, men den elake
förstår ej en bokstaf af dem.
Den nionde guldtaflan år
likväl olik de andra, och derför
vill jag gömma henne oläst i
berget till kommande sekler.
— livad innehåller då den
nionde guldtaflan? frågade alla
med mycken nyfikenhet.
— Finlands öde, svarade
e-remiten. Z. T.
SkogsgnUbms sagor.
Af A. F.
I.
Kiselstenen.
(Forts. fr. föreg. n:r).
Emellertid tyckte syskonen
derhenuna, att han redan borde
litt hunnit tillbaka.
Drottningen låg allt ännu lika sjuk
och svag, som förut. Nu
gingo alla syskonen, sånär som
på den yngsta systern, hvilkens
tur det var att sitta hos modren,
ut en morgon, för att söka
reda på den gamla qvinnan,
och det dröjde ej heller länge
innan hon koin uem till mötes.
— God morgon, snälla barn!
— sade hon — Gud hjelpe er
och er moder, så att hon åter
mätte blifva frisk.
— Kan du, goda gumma,
såga oss, om det lyckats vår
broder att finna den der
"hjel-pestenen,?"
— Han har icke kunnat
hålla sig ifrån att bli vred, —
sade gumman; — ban vände
sig om; och han blef förvandlad
till en jordhög.
Del är omöjligt att beskrifva
syskonens sorg, då de hörde
delta.
— Jag vill gå och försöka
min tur, — sade prins
Eudo-xitis.
— Det är visst rätt af dig
att du vill det, men nog är
det lika omöjligt för dig, soiu
för din bror också, — aadc den
gamla gumman.
— Jag vill dock försöka, —
sade prins Eudoxius, —
hvarföre skall jag vara fegare iiu
uiin bror heller!
Nu steg prins Eudoxius
äfven upp på sin häst, och så
bar det af äfven med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
