Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJ
liiiiiom till stor nytta ty den
eiiklu gossens lif var fromt och
stilla, och liksom en stadig och
säker gång till himmlcii om
hvars stora och utlofvade
skatter han framdeles hade många
samtal med Leonard, som pà
detta sätt måhända engång
kunde hoppas, att — himmeUn
iwklif/en kunde bli hans.
Mamma.
"Mamma, jag har så ondt i
tummen! Mamma, jag har så
liten käpphäst, han skulle
höra vara större! Mamma,
dockan har så dålig klädning,
hon skulle böra fä en ny!"
Så haglade, det, ett efter
annat, kring mammas öron,
der hon satt i soffhörnet och
sydde. Och mamma fick
seden gifva lika många svar,
att det var bara pjåk med
tummen, att. käpphästen var
tillräcklig o. s. v. allt efter
som de små frågarene öppnade
dörren från barnkammaren.
(Joh så kom köksan och
frågade något om soppan, som
skulle till middagen, och så
kom husan och frågade om
det behöfdes eldas i förmaket;
och så kom stora syster och
ville hafva undervisning i
något slags sömnad, och så kom
allra minsta syster och sade att
hon hade sjuk näsa. Derefter
koui åter lilla bror, som skurit
sig i fingret, gråtande och
ville hafva plåsterlapp. Och
så måste mamma kyssa bort
tårarne och plåstra fingret.
Och oupphörligt fick så
mamma gifva råd oeh trösta oeh i
bland äfven litet gräla; ty
stundom hade lilla bror tagit
allra minsta systers docka och
slängt ilen i knuten. Och dä
fick ban grälor och fick
skämmas. Mamma skulle öfverallt,
och "mamma" var pä allas
läppar. Men likvisst tänkte
just ingen uf barnen ännu på
huru mycket mamma i sjelfva
verket var för dem: det var
ju belt naturligt, att mamma
skulle berätta en saga, gifva
ett godt råd, trösta i
bedröf-velsen och lindra smärtan.
Hvem skulle, annars göra det?
Isynnerhet en af gossarne.
Oskar, var särdeles obekymrad
om mamma blef ledsen eller
om hon sörjde eller om bon
i var för mycket besvärad af
hans oupphörliga frågor och
efterhångsanihet, och fast ban,
då ban fått sig en bestraffning
tyckte efteråt, att mamma gjort
rätt, 6ä kunde ban ändå åter
besvära oeh uttråka henne kort
derpå, och bilde ban ej annat
att fråga och klaga öfver, sä
sade han: "mamma, jag Vet ej
liTad jag skall göra!" Och
mamma må nu derpå ha
hänvisat honom till hvilket
göromål som helst, så var ej något
honom i lag. Alltid hade han
något deremot att invända.
Emellanåt grälade mamma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
