Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
honom, öcli stundom, (M lian
var riktigt stygg, fick han cn
bestraffning; men oftast säg hon
blott på honom med sorgsen
blick och sökte med
kärleksfull stämma förmana honom,
och inom sig bad hon, att
Gud måtte med tiden gifva
honom ett vänligare sinnelag.
Men allt var Oskar lika
obeskedlig: ja, man kunde sorgligt
nog säga, att ban blef
styggare för hvarje dag och gjorde
sin goda moder ledseu och
sina syskon förtret. — Då
hände det engång, att Oskar
varit ute oeh skrunnit och
förkylt sig. Och så blef ban sjuk
och fiek lägga sig till sängs.
Och så koin doktorn, cn lång
och bister herre, och föreskref
medicin, som var bäskare än
peppar. Fast Oskar ej var
med om saken, fick ban dock
lof att taga in. Och hvem
var det nu, som talade
tröstrika ord till honom, hvem var
det, som gaf medicinen, som
emellanåt strök lockarna ifrån
lians heta panna och blickade
så trofast, så outsägligt
kärleksfullt djupt i hans ögon, 0111 ej
just "mamma!" Och hvad det
nu gjorde honom godt, dà han
kände henne svalka hans
feber-heta kinder och tinningar! Som
cn skyddande engel stod hon
vid hans läger; och nu först
kände ban, hur’ ofta han varit
obeskedlig emot henne. Och
till oeh med i nattens sena
timme, då den bleka månen
spred sitt silfvcrskiinmer
derute, då albi omkring lågo i
hvilans annar, hvem var det
då, som gaf den läskande
drycken, hvem var det, som
då med sin ljufva stämma gaf
ny näring åt sjuklingens
sjunkande hopp, som delade hans
sömnlöshet och med mjukaste
hand och mildaste stämma oeh
kärleksfullaste hjerta tog del i
lians plågor och lindrade dem?
Ej vnr det någon främmande
sköterska — nej, det var
"mamma." Det var blott en
moder, som så kunde
kärleksfullt vaka, lida, bäfva och
hop-pns med den sjuke. — När
sjukdomen sedan var bruten,
oeh ingen lampa mer spred
oin nätterna sitt dunkla sken
i sjukrummet och Oskar om
dagarne kunde litet sitta upp
och åter skåda genom fönstret
lit i naturens herrliga verld och
glädja sig åt sol och blommor
oeh vår, hvems var dä den
käraste famn att sitta i, hvems
var då det ljufvaste bröst att
luta det matta hufvudet emot,
om ej "mammas!" Och när
Oskar sålunda sntt i mammas
famn och gungade i gungstolen
och blickade lit i det friska,
vackra vårlandskapet, dä
sväfvade framför honom
hogkoui-ster från hans spädaste
barndoms-dagar, och ban tyckte
sig höra "mammas" klara
melodiska stämma sjunga: "ro,
ro till üske-skär," och då stod
ban upp och slog med inner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
