Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
som |inn fick för inkomsten nf
den försålda stickasken.
Med glad förtröstan gick
Olof åter lit om eftermiddagen
alt pröfva sin lyeko. Ilnn hade
härvid vändt sina steg
långsmed Boulevnrdsgatnn till
Sandviken, ty der fanns i en
ölfür-säljning en gnnitnnl madam,
som var en af hans bästa
kunder. Han hade så under glada
förhoppningar vandrat gntnn
till slut och kommit till
Sandviksplanen, då han helt
oförmodadt hörde ett nödrop från
stranden. Det var så
ångest-fullt detta en barnstämmas rop,
att Olof fick liksom vingar
under fötterna. Inoin några
ögonblick var ban vid
stranden och såg till sin fasa huru
en liten flicka just’ höll på
att drunkna. Hon lindé jämte
sin broder lekt på bron med
de små isstycken, som funnits
qvar och dervid af våda fallit
i. Nu syntes blott hennes
små händer uppräckta öfver
vattnet, under det hon sjönk
nllt lägre ned i det kalla
djupet. Länge besinnade sig ej
Olof. Han kastade
avnfvel-sticks lådan på bron och
störtade sig i vattnet, utan att
dervid besinna, att ban blott
kunde simma med ..händerna
i bottnet." lians kläder voro
emellertid lätta, innan de
blefvo genomträngda af vattnet,
och de höllo upp honom, så
att han kunde få fatt i flickans
ena hand och höja upp henne
litet öfver vattenytan. Men i
nästa ögonblick voro hnns
krafter uttömda, lians kläder våta,
och med en blodet stelnande
rysning kände ban sig sjunkn
i böljans kalla fnmn. Dock
slöt ban krampaktigt den lilla
flickans hand i sin. Och så
började det susa i hans öron,
ocb han9 ögon blefvo
förmörkade, och ban trodde sig
redan vara drunknad och kände
hur ban låg på sjöbottnet
mellan några stenar. Och så
kände ban hur’ en mört
stundom kilade förbi hnns näsa
och hur’ krabborna började
hvimla kring hans ansigte.
Men när ban så länge känt
hur’ allt detta tilldrog sig,
beslöt ban att öppna ögonen och
se om det var riktigt sant. Och
då — hvad fick han se? Jo,
den gamla Stenhohuskan, hans
kund i ölbutiken, hon var det
just, som stod der framför
honom och strök öfver hans
ansigte med en fuktig handduk.
..Det var då en Herrans
välsignelse, att du, Olle,
vaknade engång! Jag höll rakt
på att tro, att du aldrig skulle,
vakna från din febersömn. Ack,
kära barn, hvarför skall man
vara så oförsigtig? pratade den
godhjertade gumman, hvilken
alltiil tyckt om Olof för hans
glada blå ögons skull. Nu fick
Olof veta, att ban blifvit jemte
flickan upptagen nf en
bryggardräng och att
Stenhohn-skan sedan tagit vård 0111 ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
