Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
nom, men att den lilla flickan,
som genast qvicknat till och
varit mycket ängslig öfver
Olof, blifvit förd till sina
föräldrar, som hette Hellmin. —
Stenholmskan, hvilken tyckte,
att det var synd inetl den
stackars Olof, skänkte ät honom
en hel blank silfvcrmark oeh
en butelj kraftigt spisöl åt
hans mamma. Och så
vandrade Olof hein, tänkande, att
Gud styr allting till det bästa:
ty utan olyckshändelsen hade
ban ej fått så mycket
penningar och hjelp åt sin sjuka
moder.
Den följande dagen var Olof
åter ute på gatan och bedref
sin handel med svafvelstickor,
hvilka ban sålde åt en
handelsman mot en liten
ersättning. Bäst det var kom
långs-ined Alexandersgatan, derhän
nu vandrade, en hop
skolflickor. Och då ban mötte dem,
sprang en af flickorna mot
honom och fattade lians hand
mycket häftigt och tryckte den
med uttryck af den största
tacksamhet i anletsdrågen. „Fy,
Hedda,u ropade de
kringstående flickorna, „det är ju den
otäcka pojken med
svnfvelstic-kornn, som föll på dig i går!"
„Åh nej, det är den bäste
pojke i hela verlden’’, svarade den
lilla flickan, som var ingen
annan ån Hedda Ilellmin. Ocb
så vände hon sig till Olof och
sade med sin vänligaste
stämma, att ban genast skulle kom-
ma med henne hem, så alt
hennes föräldrar måtte få tacka
honom för det ban räddat
hennes lif. Och Olof slapp ej med
mindre än alt gå viti Heddas
sida, fast ban ej gerna velat
det, ty han var så trasig och
tråckig och hon så fin oeh ljus
och nätt Och Iledda
skämdes ej heller alls att gå
bredvid den trasige Olof, fastän
mången af hennes
skolkamrater sågo på henne med ett
föraktfullt leende. En röst i
hennes inre sade, att (len lille
Olof, så trasig och fattig ban
ån var, dock hade ett riktigt
guld hjerta, så ädelt och så
modigt. Och hvarför skulle
äfven en liten
„svafvelsticks-pojke" icke hafva ett godt oeh
varmt och ädelt hjerta, så väl
som någon annan, fast hans
byxor voro litet söndriga och
fast ban hade en så stor
mössa, att den låg i nacken?
Dessutom kunde det ju hända, alt
ingen fanns, som kunnat lappa
hans byxor, att. ban var ensam
i verlden. — Så tyckte Hedda
för sig sjelf oeh vandrade tncd
Olof hand i hand till sitt hem.
Der emottogs Olof af Heddas
vänliga föräldrar, handelsman
Ilellmin och hans fru, på det
hjertligastc sålt. Han fick
genast sitta ned ocb åta ett
riktigt godt mål med köttbullar
och russinaoppa och dessutom
ännu plättar, som tant Fredrika
i största hast bestyrt om; ty
hon tyckte sjelf mycket oin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
