Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrän ing, viil ||ennes
Ange-linas åsyn. Det vnr ett.
vackert månsken, en olycklig
omständighet, ty den biväg som
förde till Angelinelund var så
smal och så dålig, att vår
hjelt|inna ohjelpligen skulle hafva
stjelpt om natten hade varit
mörk, och detta ofall hade
kunnat bilda en förtjusande
episod i hennes reseberättelse;
men ödet hade annorlunda
beslutit. Miss Warwick lindé ej
att beklaga sig öfver någonting
annat än kuskens ständiga rop
åt hästarne, som jemnt och
ständigt afbröto hennes ljufva
drüinnierier.
— Gode Gud! sade hon till
sig sjelf, — kan då icke
|leuna karl hålla sin tunga i styr?
lians vilda rop lemna mig <j
ett ögonblicks ro: En så
herrlig trakt; ett så praktfullt
månsken ; men det måste alltid
fiiinns någonting, som icke står
i full harmoni med våra
känslor.
— Min fröken, sade
slutligen postiljonen, bär måste tii
vant så god och stiga ut och
gå omkring en qvart timmes
väg till fots, ty jag kan ej
åka er fram ända till porten;
min vagn slipper ej fram på
don trånga vägen; men om ni
så önskar, kan jag gå framför
er — mina hästar skola nog
under min frånvaro hålla sig
»tilia - och jag skall väcka
upp folket åt er.
— Folket! ack, tala ej om
att väcka upp dem: sade
Angelina i det hon hoppade ned
från vagnen; stanna här med
edra hästar, posliljon, jag
besvär er. — .lag skall sedan
låta knlln er. — Jag vill belt
ensam begifva mig till min
väns hein.
— Som ni behagar, min
fröken, sade postiljonen; men
akta er bara för hundarne.
Detta sista goda råd gick
förloradt för vår hjeltinna, som
med sinnet fullt af den lycka
bon uiek till mötes, icke hade
öra för hvad ban sade.
— Vårt första möte skall
ega rum vid månens strålar,
sade hon sig sjelf — alldeles
såsom jag hade tänkt migdet.
— Mon skulle det der vara
min Araniintas bostad? Den
förefaller mig ej så romantisk
som jag föreställt 111ig. — Hvad
gör det? del är der som hon
bor: lyckliga, trefaldt lyckliga
ögonblick!
- Låtom oss gifva den
öf-verenskomna signalen. Jag
skall sjunga första och min
okända vän den andra versen
af samma sång.
Angelina började derpå med
sakta och sorgsen stämma
sjunga den första versen af en
romantisk ballad. Derpå
tystnade hon och väntade att
hennes älskade Araminta skulle
svara på hennes sång, men
intet svar hördes.
— Allt är tyst. Ack,
matte hennes sömn alltid vara Ii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
