Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
k» lugn! sade Aiigeliun. —
Jag måste emellertid väcka upi>
henne. Så förvånad hon skall
Id i vid min åsyn! — och vid
månens sken!
I lon |lul|lade på det lilla
fönstret: intet svar.
— Det är nattens tystnad,
sade hon.
Plötsligt öppnades likväl
fönstret och cn ung walesisk
tjensteflicka stack ut sitt
hufvud: hennes nattmössa, om
inan så kan kalla denna
formlösa hufvudbonad, hade
i ill hälften fallit ned; hennes
svarta hår låg utslaget kring
nacken och hennes ansigte
uttryckte på engång häpnad och
fasa.
— Store Gud! utbrast hon
på sitt lands egendomliga
språk, det är Nelly Groynns
ande, som är belt hvitklädd,
och sjunger och läser sina
böner! — hvarpå hon hastigt
ined darrande hand slängde
till fönstret och skyndade att
väcka upp en gammal qvinna,
som sof i summa rum som
hon.
Emellertid hade Angelina,
hvars tålamod började tryta,
begifvit sig till husets dörr,
som hon bearbetade af alla
krafter. Bullret, genljöd i
nattens tystnad och ett gällt rop
hördes från det inre.
— O, min Araminta! sade
Angclina! — Men allt förblef
tyst. — Min Aramintii!
ropade "hon af alla krafter in ge-
nom fönstret; min okända vän!
blif inte rädd! det är din
Angclina!
Dörren öppnades långsamt
och utan buller, och en
gammal gumma stödd på en käpp
visade sig och Bttty Williams,
pigors förskräckta ansigte
visade sig bakom deu gantltl
sibyllan. Emellertid kom
po-stiljonen, som ledsnat att vänta
hvisslande fram längs vägen,
med en kappsäck på ryggen
och en nattsäck i handen.
Så-snart den gamla varseblef
honom, höjde hon käppen och
skrek:
— En karl! en karl!
Mördare! Mördare! Förbarma dig
öfver oss, min Gud! Skjut
regeln för dörren. Betty. — Och
dörren stängdes och t ill
reglades ögonblickligt.
— Hvad vill allt detta säga?
sade Angelina med
aktnings-bjudande värdighet.
— Ett par tokor, min
fröken, som taga oss för tjufvar,
sade postiljonen. — Men jag
skall väl få dem ut, jag.
Med dessa ord störtade han
emot dörren som dånade
under lians händer och fötter,
allt under det han utöste
walesiska eder och svordomar.
Inom förloppet af en
qvart-tinnne lyckades ban
emellertid för de båda qvinnorna
göra begripligt, att Angelina var
en ung fröken, som kommit
för att helsa på deras herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
