Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tillåt mig ntt sjelf få
tacka er, min fru, sade miss
Warwick. Nu år jag
fullkomligt vid mina sinnens bruk,
det kan jag försäkra er, och
jng skall aldrig glömma ilen
godhet, som ni och denne goda
herre bevisade mig, då ni
trodde mig vara i behof deraf.
— Det fins vissa personer,
som äro mera tacksamma än
andra, sade mrs Puffit i det
hon med blickarne följde miss
Burrnge, som Ilat och tyst
följde efter sin tante och sin
välgörnre.
Vi tro ej, att våra läsare
kunna känna något synnerligt
intresse för en ung dame, som
var en sammansättning af
högmod och låghet. Vi vilja blott
tilläga, att hon tillbragte sitt
återstående lif obemärkt bakom
Sankt Augustiner-kyrkan, der
hon alltid förblef lika löjlig
och olycklig som hon
förtje-nade.
Hvad åter vår hjeltinna
angår, så lyckndes hon under
lady Frances Somerset
kärleksfulla och förståndiga
uppsigt att förvärfva sig det som
är ännu mera nödvändigt att
ega än snillet — nämligen ett
sundt omdöme. I stället för
att flyga verlden omkring på
jagt efter en okänd vän, fäste
hon sig nllt mer och mer vid
den, som gifvit henne mera
öfvertygande bevis på vänskap,
än långa bref, fyllda med kän-
slosnnima dårsknper. Kort
sagdt, vi kunnn nu i Angelina
Wnrwieks namn försäkra, att
det för en sexton års flicka är
möjligt ntt fullkomligt
tillfriskna för sentimental tillgjordhet
och romaneska griller.
Huru Hilda blef
blommornas drottning.
(Forts. fr. föreg. mr).
Der borta vid skogsbrynet
hade hon sina blomvänner
församlade på den lilla ängen,
och hvarje morgon såg hon
om dem, och hvarje afton vnr
hon äfven och sade dem „god
natt!" Om det då inträffade,
att någon liten veronika eller
förgätmigej hade vissnat, så
blef Hilda mycket sorgseu till
mods. Hade åter några nya
telningar uppvuxit, blef hon
nästan lika glad, som om hon
fått sig cn liten bror eller
syster. Men det underligaste var,
alt hvarje gång, då Hilda kom
till den lilla ängen, alla
blommorna böjde på hufvudet oeh
några nego och bugade sig till
oeh med, och den milda
sommarvinden, som smekande
fläktade öfver ängen, hviskade
liksom om det kommit från små
blomläppar „goil dag, god
dag!" Samma sakta i
sommarvinden hviskande stämmor
bjödo henne äfven: „god natt,
god natt!" och bestämdt var
det från blommorna, 6å tyckte
åtminstone Hilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
