Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var det så att blommorna
der på ängen lindé bildat ett
litet blomrike för sig och
likasom andra riken bade äfven
detta en drottning. Denna
drottning var ett vackert och
ståtligt fackelblomster, som från
sjöstranden förvillat sig upp
till ängen och der vunnit så
stort anseende. — En solvarm
morgon bände emellertid, att
det ståtliga blomstret låg
af-vissnndt på en bädd af
ögontröst, ocb violer. Saknande
strandens fuktiga jordmon hade
blommornas afbållna drottning
länge fört ett tynande lif och
slutligen dukat" under. Icke
kan det heller vara helsosamt
för alla att vara drottning.
Och nu blef ilet sorg i
blommornas rike. Daggkåporna
greto länga bäckar, och den
ömsinta ängsneglikan böjde
sorgsen siti vackra hufvud mot
jorden, och blåklockorna
sörjde sä, att de hvitnade, ty
fac-kelblonistret var visserligen en
ädel och godhjertad drottning.
— Det var vid denna tid
Hilda hade upptäckt den lilla
ängens blomsterland oeh börjnt
göra morgon och aftonvisiter
hos blommorna. Men icke
gjorde hon, som hvar och en
inser, dessa besök af beräkning,
emedan hon dertill var för
oskyldig oeh för litet
bevandrad i politikens tråkiga och
stygga omvägar oeh irrgångar.
Blommorna fäste emellertid sig
vid Hilda och hennes fromma
barnaväsende ocb sågo med
beundran huru hon, liksom de,
sörjde öfver fackelblomstrets
död.
En vacker dag sade en
presl-krage som begrundande stod
bredvid tvenne blåklintar,
hvilka inflytnt till församlingen
från den närbelägnn rågåkern,
„vi böra nu tänka på ett nytt
konungaval: ty icke bär det
sig för ett rike att vara utan
regering — det är likasom
kroppen utan hufvud."
Dervid spetsade han sig på att
sjelf komina på förslag, ty han
var en stor intrigmakare och
mycket äregirig. „Ja, ja"
svarade blåklintarne, „roen en
drottning vilja vi hafva." „En
drottning, ja en ny drottning,"
ropade smörblommorna vid
gärdesgärden. Och dertill
nickades bifall af blommorna från
alla håll. Först uppträdde då
en förgätmigej och höll ett tal
till de öfriga ifrån den saftiga
dikes-renen. Deri betonades att,
alldenstund ingen menniska
visat för blommorna i detta rike
en sådau tillgifvenhet, som
Hilda, hon, denna menniskornas
sköna och ädla ros, skulle
väljas till blommornas drottning.
För samma sak talade äfven
neglikorna och veronikornn ocb
den vackrn och doftande
gull-vifvan eller ox|äggan. Prest
-kragen var mycket ledsen
öfver detta och protesterade men
vid omröstningen segrade
„förgätmigejernas" åsigt, och Hil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
