Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•255
dn blef väld nf blommorna till
deras drottning. — Men hnni
skulle mnn nu meddela Ilildn
denna nyhet ocb erbjuda
henne kronan? Derom öfverlades
ganska länge. Slutligen
öf-vercnskom man, att genom
elf-vorna, som hvarje qväll höllo
bal nå ängen, söka få
underrättelse om tronvnlet till
Hilda. Och nattviolen åtog sig
utförandet af detta uppdrag
oeb öfverenskommelse|| med
elfvornn.
Qvällen kom.
Ängsnejlikorna kastade rodnande,
nfskeds-kyssar ät solen, väpplingarna
togo fal väl af de brokiga
Ijä-rilarne ocb daggkåpan svepte
icke kappan omkring sig, utan
utvecklade lienne tvertom för
att insamla juni-nattens
ymniga kristallklara daggperlor.
Men der mellan tufvorna
stodo nattvioler ocb doftade så
skönt, så ljuft i blommornas
verld. Och just när från den
matt blå natthimlen månens
strålar började glittra på
blommornas daggbestänk|a
gestalter, infunno sig de luftiga
elf-vorna i sväfvande dans. —
Nat-violen, som ensam vakade för
sitt uppdrags skuld, var redan
vid början af sitt tal, då ban
med detsamma alldeles kom
af sig. f )er såg ban ju, fremst
i elfvornas luftiga skara, Hilda
lifslefvande, fnstän mycket blek,
nästan som en niånskensflicka.
En hvit fladdrande slöja bar
hon kring sig oeh om sina
lockar hade hon en vacker
krans af„förgätmigejor.u Min
huru kunde bon befinna sig
bland clfvorna? Var hon då
icke menniska mer?
Nattviolen bråkade förgäfves sina
tankar med att lösa denna gåta,
ty ban visste ej alt Hilda
samma dag gått till ön annan verld
oeb att det endast var hennes
hamn eller vålnad, som bland
systrar i månskenet sväfvade
upp och neder.
Då sade nattviolen: „blekn,
sköna elfva, du soin i din
sväfvande dans ser så god, så
mild ut, alla blommor anhålla
ntt du ville jämnte dina
systrar hjelpa oss att få den ädle
menniskofliekan Hilda till vår
drottning, ilon har som
ingen, älskat oss och förstått,
vårt tysta språk, derför är hon
värdig ntt blifva så upphöjd
i vårt rike." „Doftande viol."
svarade elfven, "jag är Hilda,
jag vill blifva eder drottning!"
I detsammn försvann hon som
en lätt dimma öfver ängen;
men derunder midt i
nattviolernas doftande krets stod en
den fagraste liljn. Hon blef
blommornas drottning och
regerade i deras rike lyckligt
tills hösten kom och hans
kyliga vindar kysste henne till
döds.
Så blef Hilda blommornas
drottning, vissnade oeh dog,
såsom mången drottning uti
mennisko-länder. Och hon blef
mycket begråten. — al.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
