Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Hl
ge och hoppar högt upp i luften
af förtjusning, <Jil ferierna
instunda och Hennan åter
befinner sig på väg till
fädernehemmet. Det år roligt att skåda
de båda gossarnes vänskap för
hvarandra, ty ingenting är
tråkigare än att sn en gosse, som
skådar sin fattignre kamrat
öfver axeln och det göra ej
heller andra än bortskämda och
dåliga gossar.
Under julferierna sysselsatte
sig de båda barnen med
kälk-åkning och skidande ute i
friska luften och i sin glädje
glömde de ofta ntt skymningen
redan började utbreda sig och
att stjernorna tändes deruppe
på himlafästet. Herman
be-rftltiide, såsom förut, för Antti
allt hvad ban hade lärt sig
derborta i skolan och Antti
gladdes i silt hjerta hvarje gång
han fick nåi/ot nvtt att
tänka uppå. En kall vinterafton
skmnno de tillsammans längre
än vanligt. Mörkret hade
redan omslutit jorden, men
ofvanom de båda barnens
hufvuden blickade stjernornas
tallösa härar ned på den
slumrande jorden. Plötsligt
stannade Antti sin kälke och sade
ål siu kamrat:
— Vet Hennan, jag älskar
nästan mest nf lilit den vackra
viuterqvällen med sin strålande,
stjernbeströdda himmel och sin
hvila vintet-skrud.
— Så gör jng med, svarade
Herman, men blicka dit upp,
Antti, och försök att räkna de
glimmande ljusen derborta.
— Hvem kan göra det,
likaså gerna kunde man räkna
alla grässl rån, eom växa på
ängen eller alla sandkorn, som
ligga på hafsbottnen men snälla
Ilerinnn, berätta mig något
om stjernorna.
— Sjernornn, svnrade
Herman, äro guldbok8täfver i
naturens stora bok, de vittna
mer än allt annat om den
e-viga Gudens storhet och magt;
tänk dig, bästa Antti, hvarje
punkt på himlahvalvct är ett
verldsklot, större ftn hela vår
jord med alin dess oräkneliga
växter, menniskor oc.li djur.
— Huru kan ett verldsklot,
invände -Antti, blifva så litet
som en eldsgnista; om
stjernorna vore lika stora eller
större än bela jorden,
tycket-jag all ile nog borde synas.
— Ja, så tycker jag med,
men de glimmande
verltlsklo-ten äro så omätligt lånirt borta
C c
att de synas oss som små
stjernor; om Gud skänkte oss
vin-gar och vi derpå skulle flyga
hela vårt lif så skulle vi ändå
icke pà. långt när hafva
hunnit halfva vägen till närmaste
stjerna. Men efter döden, då
vår själ sknll svinga sig dit
upp, då sknll åter jorden
synas oss som en liten stjerna
i den omätliga verldsrymden.
— Ännu mindre, förstår
invände Antti, huru sådana
omätliga verldsklot kunna hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
