Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
Hugo.
Ännu någonting, som gamla
Stina berättade.
(Fort*, o. slut fr. mr. 9.)
Så fortfor samtalet i nattens
tysta tiinihnr. Den ena
historien aflOstc den andra, och
snart var berättelsefürrådet
nästan uttömdt. Den svarta
taflan på väggen ofvanför
katedern luuie just slutat ett
an-dragande, då det plötsligen
förnams buller från trapporna,
som ledo till skollokalen. Alla
bänkar blefvo högst förvånade.
Efter några ögonblick
öppnades tnmburdOrren, och en
liten skäggig mun inträdde med
ett brinnande ljus i handen,
och en datnmborsle ined långt
skaft på axeln. 1 detsamma
slog klockan i bönsalen sex
långa utdragna slag. Deri, som
då hade haft riktigt
utomordentligt fin hörsel, skulle
bestämdt hafva förnummit ett
sakta „ahu af öfverraskning ifrån
bänkraderna. Under sinn
lifvade samtal hade de ej lagi
märke till, att tiden lidit
framåt, och att snart dagens lif i
skolan skulle begynna. Tillika
insågo de, att det var
skol-vaki mästaren, som så tidigt
kom för att hinna sopa och
städa alla de maiign rummen.
— Om några timmar ljödo
salarne redan af muntert stojandc
gossars prat och skratt.
Tvenne, veckor derefter var
den glada Lucicfesten, hvilken
Hrades af skolans elever tvenne
dngar tidigare än vanligt af
en förekommen anledning,
llu-go, hvars första Luciefest denna
blef, hade knappt haf t ro att
sofva om natten. Länge ilade
hans tankar på qvällen, innan
sömnen kom, än till det kära
hemmet, som hnn snart skulle
få återse, än till de fröjder,
som Luciemorgon festen monde
hafva i sitt sköte. — Kl. 4
ont morgonen, då efter aftal
hans fasters tjensteflicka,
Lovisa, kom för att väcka honom,
var han redan klart vaken.
Ett, tu, tre klädde han på sig
sina helgdagskläder, och,
sedan lin ti putsat, sig på bästa
vis, gick hnn in till sin gamla
faster och önskade henne: god
morgon. Och så var ban på väg
i den tidiga morgonstunden
till skolan. — Allt vnr så ty6t
på gatorna; endast här och
der såg man någon tidig
stadsbos påtända ljus. Snön
knarrade under Hugos bastiga steg,
men den knarningen tyckte han
lät så treflig i den tysta och
mörka vintermorgonen, just
derför att det bar af till
Lucicfesten. Nu vände hnn in
på Mikaelsgatan och märkte
redan tned glad öfverraskning
ett strålande sken, som i
slutet af gatan belyste
björkarnas rinifrostiga grenar i
Kaj-saniemi, derinvid skolhuset var
beläget. Och huru många
ljussken skimrade der ej gladt
från skollokalens alin fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
