- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1873 /
92

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



oeh au folket »kullo vara fritt
frän lifegenskapen fur ntt ala
sig ner i dem, samt att <le
finge förvärfva sig eget hus
och hem med sina händers
arbete – då tänkte jag på den
hertigliga ynglingens ord och
jag såg, att han uppfyllt sitt
löfte.

Munken höll upp,
öfverväldigad uf sina iiiinnen.
Drottningen var djupt rörd uf denna
skildring, som stållde för
hennes ögon bilden af hennes
gemål från lians ungdomstid.
Båda voro försjunkna i en
allvarlig, högtidlig tystnad.
Genom rummets trånga fönster
inträngde nu morgonsolen; dess
strålar föllo klart på munkens
hvita klosterdrägt, på hans
uttrycksfulla, ärevördiga anlete,
på drottningens gestalt, som
satt midtemot honom i djup
sorgdrägt, på hennes engång
så skönn, nu bleka, föl-gråtna
anletsdrag.

Slutligen begynte hnn
berättelsen åter: Jag tänkte oj annat,
ån att jag i framtiden skulle
stå vid Henriks sida i alla
strider, för ati skydda hans
dyra lif mot hvarje försät. Sex
år hade jag tillbragt vid
hertigens hof, da min fader
återkallade mig. Han hade
blif-vit gammal och sjuk, och ville
nu hafva mig vid siu sida på
ålderdomens dagar. Ogerna
lemnade jag hofvet och
Henrik, min furstliga vän. Dock
lydde jag mill faders kallelse,

i hopp att efter en tid åter få
vända tillbnkn.

Derom ville min fader ej
höra något, han släppte mig
ej mera från sin sida. Med
min broder stod ban nu på
god fot, ty han var stoll öfver
att denne lofvade blifva en
mäktig man; dock lutade hans
hjerta mera åt mig. Min
broiler visade ott hersklystet
väsende, såsom om han redan
vore herre till grefskapet, tnen
jag, som njutit Henriks
vänskap, ville ej mera fördraga
min broders stolta uppförande.
Jag hade närt andra
förhoppningar, när jag återvände från
hofvet. Öfra nog hade det
skett, att en grefve delat sinn
gods mellan tvenne eller Here
söner oeh heifigarne lindé
gerna sett detta. Blott uti vår
familj hade det städse varit ett
bruk, alt den förstfödde ärfde
allt, och vi hade derigenom
blifvit rika och mäktiga.

Jag åter ansåg det ej för
billigt, ntt min broder skulle
be-siitn allt, jag ingenting, och
gaf detta tillkänna för min
faller saml sade honom lillika,
att hertigen var af summa
me-I ning med mig. För hvad skulle
min fader ini bestämma si g V
På ena sidan stod kärleken
till mig, på den andra lians
ätts stolthet. Skulle han vara
tlen första som delade flitens
besittningar? eller skulle ban
lemna mig fattig och utan
länderier?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:44:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1873/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free