Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
stundom med att spinna och
lyssnade likaledes.
Men Cecilia var en vacker
morgon försvunnen. Ilon lindé
rymt med ett kringresande
konstberidarsällskap bort från
sin goda fostermor, den
tröstlösa Maria, som älskade henne
öfverallt annat. Efterspaningar
gjordes, men utan framgång.
Hon stod icke att finna, och
Marias smärta var gränslös.
Som genom ctr trollslag voro
hennes stoltaste förhoppningar
tillintetgjorda. Kristina, som
länge förutsett att Cecilia
aldrig skulle komma att göra
någon glädje åt sin fostermor,
sökte nu trösta sin gamla vän
så mycket det stod i hennes
förmåga, och lilla Kerstin
tillbringade nu sina lediga
stunder än hos den ena, ån hos
den andra af dem och
lyckades småningom till någon del
ersätta bos Maria den
förlorades plats. Men i drömmarna
uppenbarade sig åter för den
bedröfvade fostermodern den
sköna Hickan med de sköna
mörka lockarna, och tiden
kunde ej helt och hållet bela
hennes smärta.
Men kanhända vi ännu en
gång få erfara något mera om
Kristina, Maria och deras
fosterbarn. (Forts.)
Bröderna.
(Historisk berättelse.)
III.
GutLefriden.
(Forts. fr. n:o 13).
I klostret har jag
förnummit, hvad Ilenrik som hertig
oeh sedermera som konung
gjort för sitt folk. Jag har i
mitt hjerta tackat honom
derför och välsignat honom, har
dagligen bedt för honom, att
Gud måtte skydda, uppehålla
honom saml vara med honom
i alla hans gerningar. Min
kårlek till min ungdomsvän
har jag bevarat troget oeh
varmt, men jag ville ej tråda
i konungens väg, ville ej
uppväcka i minnet den fordna
tidens lycka och skuld;
klosterbrodern Johannes hade ju
intet att skatta vid hofvet.
Engång för är tillbaka grep
111ig cn längtan att ännu
engång beträda mina fäders borg,
att bedja på min failers graf
samt bönfalla 0111 inin broders
förlåtelse. Den gnmle priorn
gaf mig lof bärtill oeh jag tog
pilgrimsstafven samt vandrade
mot hemmet.
Jag trädde öfver tröskeln,
frän hvilken inin fader fordom
utsträckt handen einor mig till
förbannelse, der jag sett
honom liflös sjunka till uiarken.
Ingen af tjenarne igenkände
husets son, som stod framför
dem i hufvan och kåpan. Jag
önskade tala med grefven;
äfven lian kände iniir icke, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
