Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
vnr glad när |inn fick höra
mitt nniuit. At det gamla
ag-get återstod intet; han vnr rnig
tacksam, lör ntt jag genom
mitt inträde i klostret lemnat
honom arfvet oalkortadt. lian
torde mig till sin fru, sina
blomstrande barn, och trenne
dagar (|vniblcfjug i hans hus.
Pä min faders graf had jag
hvarje ling. Men dä tiden vnr
tilländngången, tog jag för
alltid afsked från min hembygd;
min broder och jag omfamnade
hvarandra och gåfvo hvarandra
broderskyssen, hans barn och
lians gemål har jag välsignat,
och ban har anbefallt sig med
de sina uti min förbön. Så
skildes jng från hemmet med
försonad» hjerta och med
tacksamhet i not (iud, som styrt till
• let bästa det onda mitt hjerta
hade åstadkommit, och glad
återvände jag till klostret, som
nu var mitt enda verkliga hein
på jorden.
Nu lemnade jag ej mera mitt
kall, för än ryktet om konung
Henriks annalkande död äfven
trängde till vårt kloster. Då
fick en häftig längtan makt.
öfver mig att ännu engång
skåda vännen från mina
ungdoms dagar, och jag erhöll
äfven tillåtelse att vandra till
kungniiahitset och dröja der
till konung Henriks död och
begrafning.
.lag har återsett Henrik
lefvande och han har igenkänt
mig; jng fick ledsaga hans stoft
till den sista hvilan. Äfven
er fick jng se, ädla drottning,
edra och Henriks söner och
konnngadottren Edith, er sons
gemål; jag gläder mig
deröfver, ty jag vet, att 1 cj ären
främmande i armodets hyddor,
att I bevisat oräkneliga
välgerningar ocli ären tillgängliga
för de olyckligas böner. Jag
vet, att äfven prinsessan Edith
som en eder värdig dotter skall
träda i edra fotspår. För allt
detta, sora unnades mig att
skåda, tackar jng Gud, den
Högste och äfven eder,
drottning. Jng anbefaller er i den
högstes och hans utvaldes
skydd och säger eder ett
ödmjukt farväl!
IV.
En moders sorger.
Vid do vista orden lini]e |mtom
OPp-lyftnt ögonen, för ill t liicku ett sista
nfskcd åt drottuingcn. Med förvåning
såg han, huru djupt intryck linor
berättelse gjort på dm kungliga frun.
Hon rinkude b|inom, att lmn ännu
skulle dröja ; dock kunde lioll ej luta
pn |fingo; full of sinüita gömde hön
ansigtet i händerna. Slutligen blickade
|j hon àtcr upp. honnef anletsdrag voro
blekare än förut.
Ni ilr förvånad öfver att er
berättelse sn djupt bur rört uiig. talade
hon till munken. Ärevördige fader,
ov.hså iniii hjerta fruktar, att
obroderlig tvedrägt om kronau skall uppstå
o» |Inn minn söner. Olto ftr den
äld-5ut, lian har ett skurpt snille ocli cn
fust vilja; han blef född. medan hans
fndcr ännu vnr hertig i Sachsen.
Ilen-rik deremot föddes sinn konungason,
och såsom ban lier sin faders itauin,
sä är |inn honom lik till gestull och
väsende, och derföre äro flere nf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
