Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill)
Jore hade i stora skaror
tillströmmat.
Blomsterkransar voro
uppspända på höga bågar öfver
stadens gator, från taken
tindrade färgade fanor, och blott
en ringa del af festfolket kunde
erhålla berberge i staden:
derföre hnde inan på den gröna
slätten utanför densamma
upp-sltlttit tusende tält, mellan
hvilka en brokig sknra
rörde sig fram och åter.
Tidigt om morgonen
kröningsdagen begynte alla tränga sig
in i staden, ja, inånga hnde
tillbragt bela natten uti
domkyrkan eller på vägen, som
ledde dit från palatset, eller på
ett midtcniot liggande tak, för
att försäkra sig om plats.
På en bestämd timme hade
furstarne, biskoparne och de
riksfria grefvarne sandat sig
i den stora vapensalen uti
domkyrkan. Här fick man se
vördnadsvärde gubbar med grått
hår och skägg, bredvid dem
männer uti lifvets kraftfullaste
år, slutligen blomstrande
ynglingar, fulla af ungdomstiden.
Slutligen trädde Otto i
vapensalen. finn vnr en af de
yngsta bland de närvarande, men
hnns genomträngande blick,
hans pannas tankfulla allvar,
majestätet i hans hållning
förrådde själens och karakterens
tidiga mognad. Unn ledsagades
uf rikets fyra hertigar tilltronen
vid slutet uf vapensalen. Derpå
framträdde den äldsta, Eber-
hard nf Franken, fur att först
aflägga hyllningsedcn. Det var
en egendomlig anblick att se
den åldriga mannen med det
hvita skägget böja knä
framför den blondlockiga
konungens fötter.
Snart lindé alla nflngt
hyllningseden och nu begynte
kyr-knns klockor ljuda till tecken,
att erkebiskop|| me inbjödo
kolningen till kröning. Otto
reste sig, flygeldörrnrne öppnades
och en talrik skara inträngde
i den stora domkyrkan. —
lie-dan var ilenna öfverfull af
presterna ocb det öfriga folket, och
vid ingången emottogs konun®
gen af den gamle erkebiskop
Hil-debert af Mainz. Den
presterliga gubben i den hvita
siden-skruden, med den af guld och
elfenben konstigt
sammanfogade herdastafven, fattade den
unga konungen vid handen och
förde honom genom bela
kyr-knn, så ntt alla närvarande
kunde se honom.
Midt i kyrkan stannade
erkebiskopen och talnde högt:
..Detta är konung Otto, af
Gud utkorad, af Henrik
utnämnd, uf furstarne erkänd.
Ären I nöjda med detta val,
så upplyften eder högra hand!"
Alla händer lyftades upp;
ett allmänt gjädjerop skallade,
ty Otto, såsom ban stod
framför folkets ögon, konungsligt
stor, med den klara eldiga
blicken och anletets ädla uttryck
— han tyckte alla vara man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
