Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
konungen. Hftn inträdde i
konungen.’» enkln gemak, och
län-ge hvilade Utlös forskande
blickar p;\ munken. Slutligen
talade lian till honom: „Du !lr
af drottningen, vår moder,
utsedd till andligt bistånd ät
prins Henrik. En svår
uppgift för din bräckliga ålder.
Det är ett hårdt och
förstoc-kadt hjerta, på hvilket du skall
inverka."
— .lag hoppas på den
helige andes bistånd, som äfven
kan beveka härda hjertan, ban
skall förläna mina ord kraft
och ingång till Henriks hjerta,
svarade patern.
— Du är snmnui munk, som
kom till min faders dödsbädd,
och åt hvilken linn döende
anförtrodde drottningen. Hvaraf
kom det att min fader kände
dig? frågade knnungpn åter.
— Jng var i min ungdom
hans vapenbroder och då ej
bestämd för klostret, ljöd
paterns svnr.
— Tala vidare! Hvem var
du? Hvad förde dig i klostret?
flående Otto forskande.
Fader Johannes berättade
honom nu i koithnt sin
lefnadshistoria, som han engång
meddelat drottningen.
Uppmärksam hörde houom konungen
oeh fann, att den gnmle
munkens sinne var rent. och ädelt.
— Efter allt hvad du sagt
mig är du den fångnes rätta
bistånd, log konungen till
ordet, sedan patern slutat sin 1
berättelse. Ärevördige fuller,
du tror att endast min
moder är förtviflad öfver sin
olycklige son. Jag gäller för
henne, gäller för andra för
stenhård och grym. Väl
måste en konungs hjerta likna
klippan, ifall ban skall stå fast
midt ibland de upproriske
folken, hvilka likt hafvets vågor
svalla af och an i riket. Jag
liar uttalat domen öfver min
broder, jag håller nyckeln till
fängelset, som begrafvar hans
blomstrande ungdom. — men
blott Gud vet, huru ondt jag
dermed gör mig sjelf och huru
jag beklagar min broder, som
jag ej mem kan och ej törs
benåda, då |inn två <rånger
lönat min nåd med bedrägeri.
Unn är förlorad för detta lif,
endast hans själ gäller del än
att rädda, Rädda ilen, om
det är möjligt; ropa honom
från lians likgiltighet till
botöfning och jag vill kungligt
t.ackn dig, mera än 0111 du i
en segerrik slagtning hade
å-tervunnit åt mig ett förloradt
riksland.
— Store konung, genmälte
pntcrn, jag är en munk oeh
mina steg närmn sig alltmera
grafven, derföre kan din
belöning ej gagn» mig. Men det
finnes många olyckliga och
arma personer. Lyckas det mig
att med Guds bistånd beveka
prinsens hjerta, så tager jng
dig på orden och anropar din
nåd för en olycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
