Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
dorn, som återskänkt honom
frihet, lif och glädje, slocknade
ej mcrn. I Ottos ådln hjerta
åter hade Henriks änger
utplånat minnet af lians tidigare
skuld. Man behöll honom ej
blott vid eitl hof och utmilrkto
honom såsom broiler, utan hnn
förmälde honom äfven, sedan
ban öfvertygnt sig om hans
sinnesförändring, med
hertigens af Baiern enda dotter,
oeh fyra år efter julfesten i
Frankfurt förlänade hnn honom,
efter hertigens död, dennes
sköna hind. — Ue båda bröilernn
lefde långe i endrägt och
försoning och arbetade
gemen-snmt bela sin lifstid på landets
och folkets väl.
(Slut.)_
De båda fosterbarnen.
Af L. —
(Form. o. slut fr. un-. 13.)
Mil ngn Hr l|inie förgått sedan ilen
’ingen, dä Cecilia uicd
kousthcridar-siilbknpet rymde bort från sin
fostermoder, oeli nu vnr det ]jü sommaren. Maria,
som, sedan denna sorg träffade henne,
icke mcrn trifdes ensam i sitt tilia hus,
hade flyttat in uti sin gamla väns
Kristinas honing, der allt ännu vnr sig
gum>ka likt. Konungens ]ior[rätl med
dc förgyllda rnmarnu hängde pä sin
vanliga plats, spinnrocken stod
fundersam i nil|| oeh MisBe tog sig ön
lur uppå muren. Men den fordna
Missc var det icke. Denna hade till
Kristinas stor» bedröfvelse, aflidit,
troligen till fOljtt uf äldcr, ehuru
Kristina hade Biiuivetsqvnl och inbillade sig,
att den ndragit sig en förkylning nf
den ursak, att hon kanske ej sä som
hon bort vnrit mun om sin skatts helsa.
Uti fenstret stodo i krukor tvenne
bloni-tuaude rosor, hvilka sköltet ftf Kerstin,
som nu vuxit upp till iitiira Hickan, var
sin fostermoders största fröjd och
förestod del lilla hushnllct. Tidigt om
morgonen, då solen dOk Upp bakom
skogsbrynet med Itkn röda kinder som
Kerstins, och luppen ännu gäspade
och sig yrvaken ut, vnr hon rednn i
full verksamhet, strödde färskt enris
ttppä golfvet, sprang till den ott stycke
utom staden liggande ängen tor att
plnekn vilda blommor, nf hvilka tion
gjorde smakfulla buketter och derpå
ställde dem uti glas ined friskt vatten,
hvilket hon bar ifrån den klara bäck,
som låg i skogen dit hon dref
skälikon pä bete, och hvilken med sitt
sorlande bjöd till att OfverrOsta
foglarnes glada qvitter pä morgonkvisten.
I nder det Kristina och Marin sutto
vid stickstrumpan under förtroligt
samtal, sysslade Kerstin i köket, kokade,
bryggde oeli bakade, allt lindor full
sang, ehuru hou ingalunda i någons
tycke, undantagande foster modrens,
hade en vacker röst, utan tvärtom. lJü
lediga stunder läste hon hög» nr de
nyttiga oeh nöjsamma böcker, hvilka
hon uppköpte för sitio spnrpeuningar.
En vneker sommarqväll slog Maria
sig lös och bjöd sin vän Kristinu somt
Kerstin på cn konsert uti Binden,
hvarest en hcrOnul sångerska skulle låta
hOrn sig. Da dc unländc dit,
hvimlade sälen af åhörare, hvilka ined
otålighet väntade på, nit sångerskan skulle
inträda. Maria satl försjunken i djupa
tanknr. |neil dessa hennes tankar voro
ieke gladu utan eorgsim oeh vemodiga.
Hon pàniinndc sig hvilka stora
förhoppningar hon engång hyn om
Cecilia ; som cn stor sångerska, beundrad
och berömd, hade hon tänkt sig henne,
och nu sin&ktadc hon kanske i
djupaste elände, hou. den svartlockige
flickan, som hon cn pang su myckel
älskat. Upplagen nf dessa sorgliga
föreställningar, blef Muriu ej varse,
att sångerskan inträdde. Ifuii var klädd
i en glänsande hvit sidendrägi. röda
rosor lyste uti dc mörka lockarna, och
guld blixtrade pä iirmiir och liludcr.
lian nalkades långsamt uch med stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
