Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•309
for hvaradrn hade vuxit
samtidigt med de sjelfva och
blifvit allt innerligare år ifrån år.
Då deras fader i följd af
em-betsgöromål ofta såg sig
tvungen att vara frånvarande från
hemmet och den gamla
hushållerskan var döf befunno fig
barnen nästan alltid allena.
Dc blefvo oåtskiljaktliga och
hyste för hvarandra denna
rörande tillgifvenhet som man
ofta iakttager hos tvillingar.
Då »le vUxte upp till stora
uppenbarade sig skilnaden dem
emellan på ett ännu mera
slående sätt. Ju mera gossen
å-dagalade lif och glädtighet, ju
mera hnns förmögenheter
utvecklade sig, desto mera
tänkande oeh tillbakadragen blef
systron midt i det enformiga
lif ban förde.
Emellertid ändrade sig icke
deras förhållande till
hvarandra, deras största nöje var
ständigt ännu att sitta vid
hvarandras sida ocb berätta för
hvarandra alla fröjder och
sorger; att skratta och skämta till
flammans och till och med ntt
stundom samtala om
allvarsamma saker.
Det bör tilläggas att Rudolf
nästan alltid var den som
berättade. Hans lynnes liflighet
förskaffade honom många
vänner bland skolkamraterna, men
den förledde honom ofta äfven
till sjelfsvåldighet och
invecklade honom i saker, från hvil-
ka han hade svårt ntt reda
sig.
Så goil och efterlåten deras
fader för öfrigt var, sä sträng
var hon då det gällde
penningar. Barnen voro tvungna
att hvarje dag gifva honom cn
noggrann förteckning öfver de
små penningesuinnior de
önskade till sina nöjen. Sophie
fullgjorde lugnt och punktligt
denna skyldighet, men för
Rudolf var den ett stort
bekymmer, ty ban slösade sina
penningar på allehanda, onyttiga
saker, då Sophie deremot
ständigt hade små besparingar
hvilka hon oftnst använde för
att hjelpa sin bror ur lians
förlägenhet, då det felades
någonting på hans förteckning.
Det var om vintern, en
eftermiddag. Sophie var ensam
med den gamla Barbara,
hvilket denna tid ofta inträffade.
Hon sysslade flitigt med sitt
arbete under det bon lyssnade
på den gamla qvinnans
enformiga prat. Allt emellanåt
kastade hon en blick på gatan,
hvarest snön långsanit föll i
stora flingor.
— Hvar är Rudolf? Hnn
är ofta ini förtiden borta.
Måhända befinner hnn sig pà isen
eller hvem vet hvar? tänkte
hon suckande.
Utan ntt veta hvilka faror
hennes bror kunde vara
underkastad, kände hon en obestämd
och oförklarlig fruktan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
