Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•370
sitt lurfviga hufvud i
solskenet, lade det halfsofvande och
förtretad på andra sidan, samt
skakade flugorna från öronen.
Då slamrade den långa kedjan
mot stenarne, katten på
almträdet blickade ned och
somnade åter in, spinnnnrle.
Endast humlorna förblefvo
vakna och surrade enformigt.
Der funnos älven flugor och
maskar, skimrande i grönt och
guld, hvilka ifrigt hängde fast
vid äppelblomstren; cn
bålge-ting flög af och till, surrade
kring trädet och drog i vida
ringar åter bort. Endast en
fluga tycktes ej alls bekymra
sig om blomstren men deremot
envist om tante Frinetts näsa.
Flugan var cn Bpenstig
varelse med gulvioletta vingar
och återkom alitid till snmma
ställe, såsom flugsnäpporne på
staketet. Flugan hnde valt till
mål tant Frinetts näsa just på
det ställe, der den stora
horn-brillan öfvergick från ena ögat
till det andra. Ilon satt der
hvarje gång tante Frinett slog
med handen efter henne och
sammansköt brillorna, sà att
hon alltid ånyo måste uppsöka
den mening hon just då
läste i lmskrönikan. Detta var
ock en orsak att hon ännu
höll sig vaken, fastän hon
redan en half Limmc suttit i den
beqväma trädgårdsländstolen;
mon småningom bläddrade hon
fortare, ty hon såg endast på
bilderna. På sin höjd kasta-
de hon en blick på de vid
hennes fötter på en gräsbänk
sittande barnen, hvilka med
allvarliga ansigten äfven sågo
i en stor bok med brokiga
bilder. Georg hade lagt
boken på sina knän och armen
kring lilla Willas hals, så alt
hennes ljusa hufvud slöt sig
nära till hans och nästan
hvilade på hans axel. Så läste
de tillsammans i den storn
boken. Men ban läste fortare
och blef otålig, när hon måste
dröja med att vända bladet.
„ Vänta, Georg, sade hon,
jng har ännu ej slutat." Då
visade han henne bilderna
medan hon läste och störde
henne sålunda ån mem.
"Set-du,1’ ande han, „de ßofva alla,
riddarne och svennerna och
dufvorna med."
Nu läste den lilla de sista
orden på sidan för att äfven
visa honom att hon hunnit
efter. „Törnrosa låg l midten
på en rosenbädd —" och hon
vände hastigt bladet.
„Gif akt, nu kommer
prinsen," sade han jublande, och
flickans ögon ilade väntansfullt
öfver den innehållsrika sidan.
I samma ögonblick slog fant
Frinett åter efter flugan. Hon
hade redan nickat litet, fastän
hon höll boken mellan
fingrarne; men hornbrillorna hade
skrunnit ned på nässpetsen
och nu slog hon rakt på dem,
sn att de föllo ned liksom ett
bokmärke i den uppslagna bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
