- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1873 /
389

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38f>

tyckte* nu hafva öfvertagit ingets
ledning. hvilken Nisa innu invändning
öfverlåtit åt honom. Hnn ordnade
incd|eniinnmu parvi», så ntt metmasken
neil grodan bildade oftcrlnippen, och
bnrncn gingo i spetsen. PmmfOr dem
skreil ilnilÄ ynglingen; falken hade
sntt sig på hnns högra skuldra och
hviskade honom något i Oral. Då
blef ynglingens ansigte gladare, hans
ütroil g||iusto oroligt och vändes inot
skogen, ocli hnn skreil nllt fortnre och
fortare, så ott da efterföljande liade
möda litt fOljn honom. Men
småningom blef skogen allt tätnic.
Stammarne trädde närmare tillsammans och
e-incllnii dem v fix te Itögu linskvexter;
dessutom liängdc från grenarne
sliu-gervexler med vågign rankor. De
ringlade sig som om dc varit lefvande
kring armar och ben på dc
framskridande. Nu drog ynglingen sitt svärd
och högg en väg genom buskarne,
medan falken med sin näbb sönder ref
rankor||||. På Hero ställcu stego
trädstammarna upp omedelbart invid
hvnr-iindru, så att det vnr omöjligt att
nfing» emellan dem. Då sökte
hackspetten ut de slammar som voro skörast,
han och ynglingen bnuade sig väg
genom slaiiiväggon. Det blef sålunda
ett långt uppehåll för de undra, hvilka
sutto i mossan och sågo pà. Willn
oeh Georg förblefvo ständigt nära
hvarandra och sågo på hvarandra mod
sällsamma ögou. Men dc talade icke,
hvilket Niss varnat dem för; men
förslutet visade Georg på
klöfvorbln-dct, hvilket ban dock ständigt höll
gömt mcllnn läpparnc som tecken, att
ban förstod allt, som talades, omkring
dem. Lian såg stolt på henno och
Willa nickade jakande uied hufvudet.

Härefter hafva några limmar
förflutit. Allt mörkare och mörkare badc
dot blifvit, lysmasken Imdc redan
l.lu-go krupit förut lysande. Nu började
dot småningom åter ntt klarnii mellan
stammarne och vägon hlof friare, så
ntt du kommo hastigare framåt. Då
hade de cn underbar aublick. De
hade kommit till skogsbrynet, soui om-

slöts nf ön liten cirkelrund ljusning.
Rundtomkring hördes cj en ton, ingen

fogols vingar susailo incllan gr..........

nllt vnr dödt och stummt. Till och
med insekterna enkondcs pit tofsen och
vnsshlmnmonw, hvilka omgilVo
vntt-nct; endast cn stor mörkblå libell
sväfvade med utbredda vingar såsom
cn vakt af och nil öfver vnltncr. Hon
kretsade beståudigt omkring dammens
medelpunkt; der låg på gröna,
glänsande hind cn skön, rosenröd vattenros
och hvita liljor i krans omkring
henne. De bildade cn glänsande kontrast
mol det svarta djupet, der dc lågo
som ett perlstiöre med ön ädelsten i
midten.

Ynglingen bådo utsträckt unn Arnö
mol dammen oeh stod orörlig, liksom
förtrollad, medan tårar som duggperlor
rullade ned för hnns kinder. I nder
tiden gick falken nf ocli nn,
hviskande något i örat pi hvar och en af
sällskapet. Då kröp metmasken ned
till dammen och gömde sig i vassen;
grodnn smög sig i ott råtthål;
hackspetten gömde sig i toppen af pn tall,
lysmnskcn hade krupit ned i mossan;
ormen gömde sitt gnistrande hufvud
och ringlade sig kring cn slamm,
hvars uddiga löf bctäektc henne.
Endast Georg och Willa lade sig
bredvid yugliugcti bakom ett träd på
mossan, och äfven Niss blef pü sin guiulu
plats, men ban hade salt sin mössa
på i den sväfvade öfver Georgs hufvud
i fria luften.

Först tilnde falken med syrsan;
sedan svängde han sig ljudlöst till
hackspetten i tallkrön sn och satte »ig
bredvid honom. Men syrsan boppndo
modigt framåt på den grå, förvittrade
klippan som låg mellan Iftta
enbuskar nära dammens strand.
Deruti var cn breil, dunkel öppning sä
nit man hade utsigt öfver vattnet med
rosen och liljorna. Endast syrsan
hoppade nu mellan de förvittrade
stenarne in i klyftan; vid ingången
stodo två jättestora orcbideer liksom
på Yiikt. I den cnns blomkalk hop.
pade hon ntt in och sjöng:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:44:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1873/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free