Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.son
Middagstimmen
Slöjan vftfve
öfver ilat och hed:
Uti rymden
Öfror ilnfter
Viikuur solen
Nu allen.
Nu fOrlHii(_’iles ijällen Öfver
ormen» Ögon. Itnn bekämpade söm
nen Hnnu cn stund; slutligen
Sträckte han sig på ryggen och l|ulu
hufvudet i skuggan af
odörtsijel-kamc. soln växte i den ur klippan
frambrytande källan. Falken gjorde
nu nr sitt gömställe ett lätt inmtknnde
teckon mctl lungan, ooh ormen
ring-Inde sig försigtigt till g inststnmmen
samt gled med Ijttdlösu
svängningar till klippan. Men odjuret låg
precis i midten uf ingången till liåliiu,
så ull hon ej kunde "plidu förlil utan
att uppväcka det. Derför slingrade
hon sig i höjden till cn sten. llär
kunde hon likväl ieke gömma sig hur
tätt hon Ön tryckte sig mot jorden,
libcllen märkte henne oeh flaxade
hastigt från datumen till den sofvande
draken. Hon satte sig på hans röiln
katnm. så aitt |inn for upp förskräckt,
ooh instiukllikt anande faran rörde sig
ännu Inåt hålan.. Men med blixtens
snabbhet nedstörtade sig i samma
ögonblick ormen uiolhin honom och ingången
saml spärrndi! återvägen.
Andlöse fraintittdde de andre ur
sina gömetnllen; men ingen rörde sig.
enligt falkens bud. F.fter den första
öfverraskningen hemtade sig draken
»nart. Då han säg huru nuiöjligt det
vnr att viuna ingången, saile ban
likgiltigt:
-,Dut är artigt af dig ntt en gång
besöka mig, drottning, hade jag vetat
del förut, si hade jag måhända kunnat
lijudii dig nil bättre mål. Jug hur
endast flädci-bät i dag: men de hålla
sig friska i min våning, vänta ett
ö-goiiblick, bii skall jng hemta dig dem."
Oeli ban ville slingra sig unnail
henne, uicu ormen ringlade sin stjert|
omkring lians kropp och höll honom
fast. „,Jag ftr ieke hungrig," svarade 1
hon, -men jng ville hafva något annat
nf dig drake. -
Draken låtsade blifva förvånad.
.Hvad då?" frågade ban, listigt
blinkande med ögonen.
,En droppe blod nf dig," syn rade
hnn, sn likgiltigt som möjligt.
Draken väudu sig hastigt under
hennes ringar, men spejade ständigt efter
en utväg att fly. .Oeli till ltrad
?-frågade lulu spoltskt. -För att komina
dit upp till rosen," tillndo hon lungt.
Draken Öppnade giftigt gnpet. „Dn
liar lömskt bedragit mig, hväste han".
Men du vet att till rosen kommer
ingen utan mitt blod och förrän jag
gifver dig cn droppe." ..Måste jag
laga den af dig", afbröt ormen honom
vårdslöst och böjde sitt hufvud efter
hans röda knmm. Men hon nådde
honom ieke, ty draken gled i samum
ö-gonblick hånskrattande mellan hennes
ringar och sköt som cn ål ned i
dammen. „Bcsök mig cftor ett år igen,
orm", ropade ban triumferande i
språu-get och försvann i det mörka vattnet.
Nu gaf falken tceken och
huggormen störtade ur sin gömtnu i vassen
efter draken. På länge, såg man ej till
dem båda; endast libcllcn fladdrade
ängsligt, tätt öfver vattenspegeln och
stirrade med mångkantiga ögon ned
i djupet. Då och då ryckte del sakta
på ylnu och cu lång strimma drogs
derpå; eller en bläddra steg upp oeh
försvnnn i luften. Slutligen
strömmade vattnet starkare till ena
stranden och drnkcu skyndnilo sig
betäckt af lera och förföljd uf
ormen till undra stranden. Han syntes
så utmattad, att ban knapt mera kunde
röra sig, men uär fiskmåsen flög ned
på henne blef hennes gliitm hud
mellan dess klor, och ur henne snrrude
en grön inneckt upp i luften ändu till
högsta spetsen af en tall. Der
lior-rade den sig djupt in i barken och
vnr försvunnen.
Falken hade betraktat n(lt mycket
noga och gaf åter ett tecken. Då flög
hackspetten åtor upp och hackade med
näbben i barken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
