Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•391
Insekten Imrrmle sig djupare in i
trädet men hackspetten fortfor med
sitt iirhetc till des* stum spättor
los-ande nr trädet, ocli ltådÄR honom
slutligen med din tlfthl). Nu neil fS Me
sig inseckten pft mossan, i hvilken
|inn gömde sig som regn mn sk. På
detta l|inie grodan blott väntnt. och
inimn falken gaf iccken. skuttade hon
efter och trängde honom fram i
dags-Ijusct. Dà slogo väldiga vingar
plötsligt ned p» hennes hufvud, sa att hon
halTt bedöfvad sjön k ned och öfver
henne steg regnmasken som cn
lurinun-dc häger i luften. Stolt vaggndc han
sig på de oupphinneliga grenare öfver
dammen och kraxade ned åt sina
o-hevingnde förföljare. Men nu sköt
falken som cn blixt neil ur tallens
topp, men hägern varsnnde honom
innan han Mcf upphunnen. Han
utstötte ett gällt skri och steg rakt sora
en pil upp i luften.
Falken följde, honom outtröttligt
11-tan ntt afståndet dem emellan
min-skndg. Båda syntes allt minilre; Un
som små punkter, — sedan försvunno
de i den dtinkln MS rymden. „Nu är
det tid sade Miss och hoppade hastigt
ned från Georgs hatt p& marken;
.kommen, au söka svärdet; ty draken
knn I,lott dödas af sitt eget gift, roed
hvilket svärdet är liestruket.L
Ynglingen och hamon följde honom
och de skredo husligt mot luilnn.
,Pet ar helt mörkt derinne," sade
nrnicn. som allt ännu höll vftkt vid
ingången.
„Lysmask. lysmask!" ropade Niss;
masken kom och lyste in i hålan nn
gingo de alla in i grortnn och
lysmasken lyste i iilla hörn ; men svärdet
ranns icke. ^Ilan måste hafva
begrafva| del,- menade Niss och ropade
nrmdrottningen. Ilon lyste nu med
sin Btcn öfverallt in i jorden. Men
äfven du sökte de länge förgäfves;
slutligen sken ett rödt ljus etnol dem.
-Det är ruliinen som hildar
handtaget,", jitlilnde Niss, neh de gräfde
un-nan jorden - då låg svärdet neh
skimrade blåaktigt som cn blixt
Ynglingen böjde sig hastigt, för ntt
upplyfta det. men del lig orörligt,
liksom fastspikadt. oeh han inåste
miss-modig afstå från sinn försök.
»Endast den gninle hexniilsinren orli
en ren hnrnahiiiid, som .Innu cj
utgjutit nagn| bind. knn rörn det.1- sade
Niss. -Nu kommer din uppgift
Georg."
Alin blickade mrd spänd
uppmärksamhet pl gossen; inen di denne
nu äfven höjde hunden, tog hult del
väldiga svärdet upp från rnavkcn så
lätt som om det hade vnril cn fjäder
oeh gaf det åt ynglingen .IIiulc du
cn gång dödat ett djur, hade det och
varit den minsta fjäril, så skulle detta
icke hafva lyckats, sade Niss och
blickade mildt på gossen. Ynglingen föll
Georg om lin|sén, kysste honom oeh
gret nf glädje.
Men Niss skyndade på; ., hägcm kun
snart återkommit. siuic hnn oeh då
galler det hufvudsaken." Han satte
nu sin mössa på ynglingens hår oeh
den högn gestalten försvann; ilen rOdft
lingenborgen sväfvade ensam väl sex
fut öfver jorden såsom en flygande
kloekblomma.
•Snart voro de ntc frän hålan oeli
trädde in i skogen. -Uet tinnes ännu
ingenting alt sc eller hörn, sade
fiskmåsen som torkade sig vid stranden i
solskenet. Niss fick ett flngsligt
uttryck och hlickndc uppmärksamt i
höjden, dit de kämpande försvunnit rNär
den femte timmen på eftermiddagen är
förbi, så är det för sent-, hviskade
hau rädd. „och efter ett nr återkom,
mor dngen."
(Forts.)
Charad.
Julnfton kom. Och reJn i husen
såväl pà bygdén som i stn’n
man tände nu de många ljusen
på bord, i kronor oeh i gran.
De små sig hade samlat redan
med glada miner, här och der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
