Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följer äfven (om ett bestämdt corollat-
illni att det kyrkosystem, som på något
siiti hindrar uppkomsten eller utvecklingen
af lifvet i Jesus Kristus,
iilVcii bör undergå en sådan förändring,
som förhållandena påkalla.
Men, skall man invända, om det stora
flertalei af Finlands folk är belåtet med
sin kyrka och sitt presterskap, hvartill
gagnar di ;ills en förändring, ja, von! den ler sådana förhållanden ens be-
;id? Detta inkast ar mindre vigtigt
än vid första påseendet synes, ty
härtill anmärka vi, l:o, att ett folks
smak och tycken icke plär vara den
måttstock hvarefter man afgör andeliga
ting, och vidare, att styrka icke alltid
är eti bevis på rätt. Dessutom våga
vi hålla för, att det icke blott är en
enkel skyldighet, utan en bjudande nödrändighel
för don’ finska statskyrkan
att upptaga till pröfning de skäl till
missnöje som på olika håll förefinnas,
ty derest så icke sker skall man otvifvelaktigt
uttyda kyrkans vägran såsom
förestafvad af omsorg om sin egen statliga
ställning och upplösningsarbetet
skall blott taga förnyad fart, förberedande
vägen för — separatismen. Men
att det är kyrkans skyldighet somKristi
församling på jorden, att låna ett uppmärksami
och kärleksfullt öra åt do
klagomål som, hit t. o. m. vara i okunnighet,
framställas emot henne, lider
intet fcvifvel. Jesu Kristi kyrka får icke
hafva något annat jordiskt skydd, än
del lagarna tillförsäkra enhvar till lif
och egendom, oj heller besitta någon
siiihiii herrskande ställning att supplikanter
ödmjukt måste nalkas henne,
med fara att kanske blifva med föriifiini
förakt afvisade. Jesu rikéärtc&ä
af denna verldon och Hans kyrka har
här inga rättigheter. Gentemot denna
verld kan dan kristne, som sådan, endast
tala om sina skyldigheter och det
kristna prästerskapet bör vara allas tjcnare.
Därför anse vi att reformationskyrkan
icke utan att förneka ej blott
sina egna traditioner, nian hela andan
»f evangelium, kan förhålla sig indifforent
gentemot den stora andliga väckelse,
som för närvarande omisskännelig!
försiggår i vårt land. Den antyder
ett begynnande lif, och statskyrkan
är det nu vid donna vigtiga tidpunkt
förbehållet att afgöra huruvida detta lif
skall komina henne sjolf till godo, tillförande
henne nya krafter, eller ledas
in på andra, för henne fremman.de
områden. Fattigt ooh fåtaligt, som vårt
folk är, kan man blott hoppas till Gud,
alt några religiösa strider icke skola
uppstå i vårt land, utan att Finlands
presterskap sjelfve, på fredlig och fördragsenlig
vftg skola söka lösningen af
den sig för hvarje dag alltmera närmmnle
träffan —reformation eller separation?
Studier på nykterhetsfåltet.
Det är ett icke ringa bevis för nykterhetssakens
framgång, att don strid
som nu på detta område utkämpas, är
en strid mellan den absoluta och don
moderata afhålligheten. I rörelsens begynnelse
stodo absolutismon och dryckenskapslasten
ansigte mot ausigte, men
då den senare numera af ingen försvaras,
har kampen förändrat position och
man uttalar sig ungefär sålunda: "Jag
kan icke inse huru det skulle skada
mig eller andra om jag någongång i
hyggligt sällskap tager ett eller annat
glas öl eller vin", åsyftande dermed att
såvida man blott strängt håller sig inom
måttlighetens gränser njutandet af starka
drycker vore fullkomligt harmlöst. Men
huru grundlöst ett sådant antagande är,
blir tydligt då man besinnar att alkohol,
det ämne som ger alla starka drycker,
från ölet till bränvinet, deras retande,
berusande egenskaper, är ett rent
gifl, lika väl som strychnin, arsenik,
opium, o. s. v. och att dess större eller
mindre skadlighet följaktligen är en
rent qvantitativ fråga. Intagen i tillräcklig
dosis kan den genast medföra
döden; förtärd i små qvantiteter, starkt
utspädd med vatten och andra ämnen,
är den visserligen skadlig i mindre
grad: oskadlig är den icke. Till stöd
härför kunna vi åberopa oss på de högst
Btåendo medicinska auktoriteter i England,
sådana som sir H. Thompson, sir
Andrew Clark, sir W. Gull, d:r Murchison,
d:r R. W. Eichardson och d:r
Carpenter, hvilkas uttalanden om rusdryckemes
hygieniska och medicinska
värde — ännu hittills ovederlagda — ligga framför oss. I ett bref till erkobiskopen
af Canterbury yttrar sig sålunda
sir H. Thompson: "Jaghar längesen
kommit till den öfvertygelsen att
det i vårt land icke gifvos någon mäktigare
källa till ondt, såväl i moraliskt
som fysiskt afseende, än bruket
af alkoholhaltiga drycker. Dermed åsyftar
jag icke den måttlighet som frambringar
fullständig berusning, utan det
konventionella, måttliga bruket doraf,
i högre grad än de flesta menniskor
föreställa sig, skadligt för kroppssystomot
och själsförmögenhoterna. Detta är
resultatet af mer än tjugu års iakttagelser
under praktik i hospitalet* och
högre samhällslager. Jag tvekar derfö.
r icke att säga, det en stor del af de
mest smärtsamma och farliga sjukdomar,
hvilka kommit under min behandling,
haft sin orsak i det dagliga bruket
af alkoholmängda drycker och dessa
i qvantiteter allmänt ansedda såsom
ganska måttliga. I denna sak känner
jag mig hafva rätt att tala med auktoritet
och jag begagnar mig deraf emedan
det, i betraktande af sakens vigt,
synes mig vara en ren pligt att göra så."
Sir W. 6ull, som i sin person representerar
den högsta medicinska bildning
i England, afgaf inför en parlamentskomite’
ett vittnesbörd hvarur vi
anföra följande: "Ett stort antal personer
inom de bildade samhällsklasserna
dö dag efter dag, förgiftade af alkoholiska
drycker, utan att veta det, utan
en aning att dessa varit orsaken. Jag
känner knapt någon farligare källa för
närande af sjukdomar än dylika drycker,
och jag tror det icke vara allmänt
bekant; men jag för min del vet med
visshet att alkohol är ett af de mest
förstörande gift, ja, med denna erfarenhet
för ögonen måste jag säga: det
är det verksammaste förstörolseinedel
vi äga i vårt land."
Ofverläkaren vid London Hospitalet,
d:r Andrew Clark, säger i en broschyr,
att sjuttio procent af hans hospitalpatienter
hade att tacka alkohol för sina
åkommor, samt att "en stor procent,
helt säkert mer än tre fjerdedclar, af
åkommorna i den s. k. fashionabla verlden,
leda sitt ursprung från bruket af
detta rotningsmedel."
Låtom oss nu för ett ögonblick lyssna
till en af Englands största fysiologer,
d:r Carpenter, som bland annat säger:
"För en vanlig menniska är bruket af
alkoholhaltiga drycker i måttliga, eller
t. o. in. små quaniitcter, icke allenast
obehöfligt för kropps- och själsförmögenheternas
bibehållande vid godt stånd,
utan till och med ogynsamt för åtnjutandet
af permanent helsa, äfven om
det för en tid skulle synas befordra
den." Och för att slutligen anföra ännu
ett intyg, låtom oss höra huru d:r Richradson,
måhända den största samtida
auktoritet i sanitära frågor, uppfattar
saken: "För att sammanfatta frågan i
ett enda argument, jag finner att alkoholhaltiga
drycker icke meddela någon
styrka, men försämra blodkärlens tillstånd;
åstadkomma ingen muskelbildning,
men försvaga redan förhandenvarande
samt göra den mindre användbar
för arbete, och att dessa drycker,
äfven då de förtäras i de måttligaste
qvantiteter, kunna hvarken för
mig eller andra utgöra ett nyttigt näringsämne."
Sådana äro de åsigter som angående
denna fråga, hyllas af verldsberömde
män inom Englands läkarekår. Att
de efterhand skola vinna erkännande
äfven i andra länder kan tagas för gifvot,
då de i hvarje fall stöda sig på
långvariga och noggranna iakttagelser.
Sålunda blef t. ex. d:r Eichardson, då
ännu en motståndare till nykterhetssaken,
vunnen för absolutismen genom
fleråriga undersökningar, dem han anstälde
för att bevisa grundlösheten i absolutistpartiets
påståenden. Alltför ärlig
att icke erkänna sig hafva blifvit besegrad,
tillkäunagaf han öppet sin anslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
