Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lArjungarne, aftonen före hans korsfä-
Hf.nl.sn skulle tillreda päsklammet, pä det
han för sista gången finge fira högtiden
med dem:
•’Och de tillredde påskalnrnmet. Dä nu aftonen kom, satte lian sig lill bords med
dfl tolf. Och lian sade till dem: "jag har
högeligen ästiindal äta detta päskalam med
eder, förr an jag lider; ty jag säger eder,
fttt jag icke mer skall illa deraf, förr än det varder fiillkomnarlt i Guds rike." Och
medan de ato, tog Jesus brödet, välsigna- de, bröl del och gaf lärjungarna och sade:
Tagen, äten; <l<lta är min lekamen, som
I’u- eder varder utgifven. Gören detta till
min åminnelse. Sammalunda tog han ock
kalken efter måltiden sägande: Dricken häraf alle, ty detta är mitt blod, det nya förbundet, hvilkct varder utgjutet för många
till syndernas förlåtelse. Sannerligen säger
jag eder: härefter skall jag icke dricko af denna vinträdets frukt, intill den da- gen, dä jag dricker det nytt med eder i min Faders rike."
Aposteln Paulus tillägger efter en
liknande berättelse:
"Ty Bå-ofta I äten detta bröd och dricktielnl
ddeessnnHaaknalkko. mfömrkeurn."nen1 ICoHr.erirle:ns2d3ö. d,
Förrän vi trpptagabevisföringen1, låtom
oss stanna ett ögonblick att öfvorväga
ofvan beskrrfna tillfälle, såsom kännetecknande
för detta högtidliga bruk.
Vår frälsares handling var i sig sjelf
så egendomlig att vi ingenstädes i verldshistorien
påträffa dess like. Att en
reformator skulle, qvällen före sin död, gifva sina anhängare i testamente att
fira en högtidlig fest för upprätthållandol
af hans minne, är i och för sig
iitiin sin motsvarighet. Ännu egendomligare
förefalla de använda symbolerna
och framhållna dbktrineVna. Bröd brntei
"in teoken, att mästaren skulle, för sitt folks skull, dö en våldsam död;
vin iskänkt till tecken att hans blod
skulle utgjutas för borttagandet af deras
syndor; — tankar så nya och förvånande
att vi nödgas ställa dem utom
rangen af vanliga tankar eller begrepp.
Och, som hade ännu ytterligare ett onaturligt
element, lättats, förordnades att
dessa embleiner af mästarens kött och
blod härefter, till minne afhonom, fort-
Bättningsvis skulle ätas och drickas af
hans lärjungar. Och dock, om vi läsa
evangelierna, skola vi finna detta helt
ooh hållet i öfverenBstämmelsé med don
Föregående undervisning Jesus der gifvit.
Ja, sedt i förening med ofvaribeskrifiiii
nattvard, blir det hela först begripligt
och följdriktigt.
Sålunda betraktad); försvinner dot osan- nolika, tv ceremonien ståri nära sinno- bildlig förening med den nationalfest, hvilken Jesus dessa sista stunder af
sitt lif linule gemensamt med lärjttngarne.
PåSkalammel slagtades och åts
af judarne, såsom en fortfarande på- minnelse om offerlftmmet och blodet stänkt på dörrposterna, i landet Goson,
då förderfvets engel gick der fram, men!
skonade Israels barn. Då apostlarne nu
sutto kring honom vid bordet med offerförebilden
framför sig, tog Jesus, genom
en naturlig idéförbindelse öfverförando
meningen af den fest de firade
på sig sjolf, upp bröd och vin från bordet,
såsom sinnebildei af hans kropp,hvilken (som han förut sagt) skulle ut-’j
gifvas och blodet utgjutas för hans folks j befrielse; bjöd sina lärjungar att äta
och dricka deraf, såsom en synlig för- |
nimbar påminnelse om återlösningen genom
hans död och uttryckte en döendes
sista vilja i den önskan att do fortfarande
skulle hålla instiftelsen till hans
åminnelse. Hvad som således, vid för- |
sta påseende, synes obegripligt och sökt j - till och med för den uppfinningsrikaste
fantasi —blir naturligt och följdriktigt:
"Kristus vårt påskalam, offrad
för oss." "Denna kalk", som grundläggaren
sjelf säger, "är det nya förbundets
i mitt blod, hvilket utgjutet varder
för eder. Gören dettatill min aminnelse."
Hvarje lärjunge var dock angelägen
om att, som ett intyg om tacksam kärlek,
lyda mästarens sista bud. Då kyrka
efter kyrka uppstod, utgjorde instiftel-’
sen helt naturligt en del’ af dess guds- ]
Fridskyss
Välsignelsen
Sursum Corda
Tacksägelse
Tersanclus
Instiftelseorden
Offergåfva
Åkallande
Böner för lefvande
och de dödas åminnelse
Herrens bön
Välsignelsen
"■Helig, helig, helig"
Brytande af brödet
Communion
Tacksägelse
Vi skola nu, med Palmer, 1 ) som vår
ledsagare efterse livilka intyg finnas för
dossa formers ålderdomlig-het. Vi hafva d;i först att vända oss till de lofvande,
eller nu hela jorden i bruk varande liturgierna.
Några af dessas manuskript!
äro af hög ålder. (Forts.)
’) Origincs Liturgicee, with a Disser- tation on Primitive Liturgies; by the Rev. W. Palmer, London 1845.
tjenst. Eitualens ordning, bönerna före
och efter densamma, blefvo småningom
stereotypa och sålunda uppkommo communionerna
och liturgien.
Alla forntida kyrkor eller grupper af
kyrkor hafva en eller flora liturgiska
ordningar för nattvardens begående och
dessa afpassade efter deras egendomligheter;
de äldsta öfverensstämma sinsemellan
temligen hvad formen beträffar,
olikheterna bero blott på ceremoniordningen.
Så hölls t. ex. en gudstjenst
före communionen, hvilken i gamla tider
var den enda, hvarvid katechumenerna
eller de odöpta fingo närvara.
Sedan desse aflägsnats, följde nattvardsutdelningen
eller, som denna del af
gudstjensten benämndes, Anaphora, offer.
Sådan ordningen i do äldsta tider
var, såvidt densamma kan spåras, så
har den, med få undantag, bibehållit sig
från århundrade till århundrade, inom
de olika grupperna af kyrkor.
De gamles kyrkobruk kunna klassificeras
i 4 stora familjer, nemligen:
1) orientaliska, 2) alexandrinska, 3) romorska
och 4) gallikanska samt spanska.
Nedanstående tabell visar hurusom
de i ordningsföljd, liksom i många
detaljer skilja sig från hvarandra.
Jcmförandc ordningstabell för de fyra stora liturgiska familjegrupperna.
Gallikansk och
spansk.
Alexandrinska (och
Orientalisk. othiopisk). Romersk.
Böner och hymn
Böner för lefvande
och döda
Kollekt o. fridskyss
Sursum Corda
Tacksägelse, Tersanctus
Instiftelseorden
Offergåfva och åkallande
Brytande af brödet
Herrens bön
Välsignelsen
Commnnion (med
(justale et Videte,
Ps. 34: 8.
Tacksägelse
Anm. Sursum Corda, "upplyftom våra hjertan", med svar dera, ingår j
alla, blott ej i den ethiopiska liturgien. Tertanctus, englarncs lofsång.
1) Sedan Gregorii tid är Herrens bön satt före brytandet af brödet; den milanesiska
liturgien bibehåller dock gamla ordningen.
t Ofverallt skola vi mötas af frestelser
Det gäller icke att fly, utan att strida; icke
all utbyta frestelserna i ett tillstånd mot
dem i ett annat, desto farligare, som vi
sjelfve der valt eller uppsökt dem, utan
att motstå frestelserna på den plats, der
Gud stält oss. — A. Monod.
Oandligt många menniskor söka den
Lcfvandes ansigte först då, när dödens
skuggor falla öfver deras väg. — Func/ie.
Fridskyss
Sursum Corda
Tacksägelse
Bön för lefvande och
döda
Tacksägelse, fortsatt
med Tersanctus
Instiftelseorden
Knäfall och bön
Offergåfva
Åkallande
Brytande af brödet
Herrens bön
Välsignelsen
"Heliga lidit/"
Communion
Tacksägelse
Sursum Corda
Tacksägelse
Tersanctus
Böner för lefvande
Instiftelseorden
Offergåfva
De dödas minne
Brytande af brödet
Herrens bön
Fridskyss
Commuriion
Bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
