Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
TRO och LIF. Pag.
N:o 1. 7
ner och arbetare, ett godt nytt år!
Må Gud, från hvilken allt godt kom-
mer, gifva eder, dyra vänner, rikligon
af sitt goda under detta ingångna år!
Men det iir icke nog med att vi uttala
våra nyårsönskningar. Vi böra äfven I
stanna och låta tanken gå till det for- ■
flutna. Hvad finna vi dä? Jo, en ota-
lig mängd af välgerningar, som Herren!
oss bevisat under den flydda tiden, och
icke minst under det flydda året. Vi
finna huru Herren, vår Gud, har väl-
signat oss, huru han vårdat sig om oss j
under vår vandring i denna stora öken,
så att vi icke hafva lidit brist på nå-
got. Då Herren gifvit oss nåd att se
och förstå detta, då böra vi ej annat,
ja, vi kunna ej annat än efterkomma
ofvanståendo uppmaning: ::Lofva Her- j
ren, ty godt är att lofva vår Gud,
ty det är ljnfligt!" Då meningen är att
yttra något om siinclagsskolverksamheten \
i v;irt land, hoppas jag, att det, som
i korthet frainliålles, måtte för söndags-
skolans vänner blifva såväl en orsak
att lofva Herren som att gå till nå-
dastolen.
Efter gjorda iakttagelser är ännu sön-
dagsskolsaken mindre känd och beak-
tad i vårt fosterland. Väl hafva på
det, sista årtiondet uti städerna uppstått
söndagsskolor, i vissa städer flera, och
detta är ju mycket glädjande. Gläd-
jande, för att själar, som funnit sitt
allt, sitt lif och sin frid i Jesus, äf-
ven önska vägleda andra, och synner-
ligast de små barnen till samma lifgif- i
vare. Uti detta fall kundo man väl!
siiga; att söndagsskolsaken icke är så’
litet känd och beaktad, och detta är
nog sanning-; men vänder nian sig bort I
från städerna till landsorterna, så är
förhållandet mnvändt. Der får mån om
söndagarna se barnen springa omkring
hackorna och utöfva mångahanda syn-
der. De svära, ljuga, smäda m. m.
Sabbatsdagen är för dessa dyrköpta
unna själar en dag för lättja och synd.
Sådant kunna do fa utöfva. utan att
ons måhända erhålla en varning. Hvad
bovisar detta? Jo, att bådo små och
stora iiro blinda fiir sanningen, som
ännu oj fått rum i deras hjortan, ochI
tillföljd deraf träda barnen i föräldrar-[
nas fotspår, da ej något göres för attI
få deras tankar riktade på något bättre.
Barnen hOra djefsuleji åkallas i grufliga
Bfler, "di de se honom tjänas mod all
Lfyer sent och bittida. Följderna kan
man tänka sig. Skall man såsom
kristen kunna se detta, utan att göra
någoi till motverkandet af furderfvet?
Nej ocli ator noj! Hvad kunna vi då
göra fiir dessa V Om icke annat så kunna
vi bedja sädens Herre, att han sänder\
tiognil arhetaiv i sin säd. Säden är myc-
ken, I’önlorl’vot iir stort, oeli arlietarne
få. Bedjom för den skull, vänner! Gud
har lofvat höra bön! Skulle någon Her-1
rens vän från landsorten läsa dessa
rader, så ville jag säga till honom:
Kära vän! Tänk efter om du kunde
göra något för dessa små! Kanhända
kunde du samla dem omkring dig en
stund på söndagen och tala med dem
om barnavännen Jesus. Skulle du
känna en inre maning hos dig, så låt
alla om och men fara! Låt ej något
hindra dig, vare sig att du är man
eller qvinna, fattig eller rik, hög eller
låg! Se allenast efter, om du kan göra
något för honom, som icke vill att nå-
gon af de små skola förtappas. Att
förhållandet är sådant, som ofvanföre
skildrats, har jag fått erfara, då jag
under sensommaren rest omkring på
landsbygden för att efter den nåd,
Herren gifver, arbeta för att få sön-
dagsskolor upprättade på sådana plat-
ser. Oaktadt de många svårigheter
och det motstånd, som mött mig, får
jag dock med glädje erkänna, att Gud
välsignat arbetet så, att t. ex. på
Åland, der mesta verksamheten bedrif-
vits, många söndagsskolor äro upprät-
tade, der barnen med glädje och lust
samlas om söndagarna. Hafva söndags-
skolor blott kommit i gång, så har
man äfven hopp om, att förhållandet
på sådana platser blifver annorlunda.
Ja, man icke allenast behöfver hoppas,
utan får vara fullkomligt viss derpå.
Derom må följande tala. Uti en soc-
ken på
•Åland klagades mycket öfver
det vilda lif, barnen förde på sönda-
garna. Intet syntes hjelpa för af-
styrandet deraf. Sedan jag kom dit,
lyckades det mig efter mycket förarbe-
te, att få en söndagsskola i gång, uti
livilken 25 barn inskrefvos. Tre må-
nader derefter besökte jag skolan, då
var förhållandet helt annorlunda, än
hvad det varit förut. Alla barn fort-
satte skolan, föräldrarne voro glada öf-
ver den förändring, som söndagsskolan
åstadkommit, och kyrkoherden i för-
samlingen hade uttalat många välsig-
nelser öfver densamma. Detta är ju
mycket glädjande. Tilläggas bör, att
uti samma socken tre skolor sattes i
gång, huruvida mer än två fortgå, vet
jag ej, men tror, att den tredje skolan
af brist på lärare genast måste upp-
höra. Sorgligt, att Herren skall hafva
s;i fa. hvilka af kärlek till honom och
själarna vilja arbeta i hans vingård!
I Nagu är upprättad en söndagsskola,
och hopp finnes att under vintern få
något) till i gång. Dessutom lär i
prostgården hållits söndagsskola (hu-
ruvida den fortgår nu, kan jag ej med
lirsifmulhel säga) af en af familjemed-
lemmarna. Detta vill jagmed glädje om-
tala såsom ett efterföljansvärdt exempel..
Det vore mycket godt, om, på de
platser der söndagsskolor finnas, pre-
sterna ville besöka desamma och taga
kännedom om förhållandena, för att se-
dan uppmuntra saken, om de funne
.den värd uppmuntran, hvilket är högst
sannolikt. Många föräldrar finnas hvilka
af fördomar ra. m. afhålla sina barn
från söndagsskolan. Väl vore, om så-
dana föräldrar äfven ville göra ett be-
sök i skolan, måhända sålunda hindren
småningom nedbrötes. Till sist får
jag med glädje omnämna, att, på de
ställen jag besökt, prästerna, oaktadt
;de tillvitelser, som i allmänhet göras
dem, visat sig vänligt stämda för sa-
! ken, samt varit mycket tillmötesgående.
På tvänne ställen hafva presterna till
och med tagit söndagsskolan om hand.
Och nu kära vänner! Låtoni oss verka,
medan dagen är! Hafva vi medel att
gifva till underhåll af söndagsskolbi-
bliotek m. m., så låtom oss gifva;
hafva vi gäfvor att undervisa de små,,
låtom oss då icke försumma att bruka
! dem; hafva vi tid att gå ut och bjuda
barnen till skolan, låtom oss då an-
vända tiden! Tröttnen icke I som un-
dervisen ! Skörden kan felslå sånings-
mannen; icke så för den som sår ut
;lifvets säd, ty Herren har sagt: Ordet
skall icke återkomma fåfängt, ity att
!jag utsänder det. Lofvadt vare Her-
: rens namn!
En söndagsskolvän och arbetare
C. S.
Tidningsöfversigt.
I H:fors Dagblad för den 14 sist-
lidne December lästes följande beaktans-
värda artikel:
Djnrplågeri i östra Finland.
Allmänt kändt är att tusental nöt-
kreatur och far årligen, isynnerhet ifrån
!östra och nordöstra delarne af landet,
af s. k, "barischnikar" uppköpas och
lefvando transporteras till Wiborg och
S:t Petersburg såsom slagtboskap; men
föga kändt är sannolikt, huru denna
kreaturstransport i sjelfva verket rätt
ofta bcdrifves, och hvilken tortyr de
arma kreaturen derunder få utstå. Det
är af sådan anledning vi i korthet ver
!lat beröra denna fråga, för att väcka
"vederbörandes" uppmärksamhet ocli dy-
medelst, om möjligt, bidraga derhän,
att helst en ringa lättnad för djuren
för framtiden blefve åvägabragt.
Under förloppet af redan flere år
hafva vi varit i tillfälle iakttaga, liu-
ruledos stora hjordar boskap, ibland
uppgående till flere tiotal hvarje och
uppköpta förnämligast ifrån de nordliga
socknarne af Karelen, mest dagligen,
såväl sommar som vinter, drifvas längs
landsvägarne i östra Finland åt Wiborg
och S:t Petersburg, samt luirulcdes
dessa djur hela dagen i ända, dag ut
och dag in, ined störar och stafvar oupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
