Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ock LIF
Religiös Tidskrift för Finland,
i
_ Måndagen den 1 Februari. 1886
!
Innehall: /^fi o
P
’
P’ Nykterhetsförening inom studentkåren, af
JudefrAgan ur kristlig synpunkt. ... 1. 12Si-—17~ : —ss
— ö.
Korrespondens: I.;-. gjä!–. ■■=•–
’_ I jV;Iffll # I Den moderna pessimismen, (forts.) .. 5.
Kngland ’i-
\o «f?"jil’!’ Några ord i anledning af hr A. Mbgs ulse-
Förento Btaterna 3. V lysning" i n:r 214 af tidn. Finland ..6.
Notiser och kommentarier 4. Det som dö vill 8.
J ul d.e jfrågari
yr kristlig synpunkt.
[.
Under åröta, första dagar ingicK i
den härstiides utkommande finsksprå-
kiga tidningen Aura en judefrågan be-
handlande artikelserie, hvilken med rätta,
väckt uppmärksamhet flerstädes i lan-
det, ändamålet med densamma, när-
mast föranledt deraf att guvernörsem-
betel i Alm medgifvit en mosaisk tros-
békännaré n&ringsrätt, var att, uppvisa
det judarne ’till följd af de principer,
hvärj de uppfostras", icke böra tole-
reras i ’’t t land med kristen troshe-
kännelse. Och som hufvudsaklig grund
för denna slutsats anföres citater ur
l\ihiniil~ deri jndarne åläggas att hata
ooli som Berider behandla de kristne.
Man måste på det högsta beklaga
alt denuriciationer af dennabeskaffenhet,
afseende, såsom i förevarande fall, Väc-
kandet af lidelser på en gång i strid
med hederns bud och kärlekens lag,
hafvii inrymts en plats i ett politiskt
pressorgan. Det visar en bristande inr
sigl såväl i den allmänna folkrättens
som kristendomens bud, äfvensom en
bristande uppfattning, tyvärr ganska
allmän i vårt land, af det tryckta or-
dets ansvarighet, hvilket kan medföra
dr >.:inist;t följder. Och när siisom der-
till fallet är, de premisser hvarp? ar-
tikelförf. bygger, och de slutsatser han
drager derur, hvarken stå i något slags
förhållande till hvarandrn eller hvar
för sig kunna bestå profvet af en o-
väldig kritik, förvånar man sig Bfver;
ej mindre del tanklösa än käckheten
uti ett slikt uppträdande. Men sedan
del nu engång är s;i. att äfven vårt
land har sin judefråga", dender på Bti
eller annat sätt måste lösa<. vilja äfven
vi begagna oss af tillfället att inlägga:
ett ord och dervid till en början skär- ;
skada den ställning Aura i frågan in-
tager. Att detta pressorgan härvid
skulle företräda kristendomens intressen, j
motsäges säväl af artiklarnas ton och
innehåll som af den för öfrigt lätt för-
klarliga frånvaron af bibliska bevis.
Hvad då till först beträffar den grund,
hvårpå Auras resonnemang i främsta
rummet är hygdt, néml. Talmud, sakna
vi i artikeln helt och hållet några be-
vis för att denna egendomliga urkund
ännu åtnjuter samma bindande aukto-
ritet som under tiden för dess upp-
komst eller åtminstone att, på grund
af vissa ställen i Talmud, vårt lands
judar inskärpa hos sina barn att hata
"di skada det finska folket. Så myc-
ket kan man billigtvis fordra för att
klagomålen skola vinna helst något ge-
hör, men har Aura några så beskaf-!
fnde bevis att framlägga? Vi tro att
om så hade varit förhållandet, skulle
do nog framlagts, hvarför redan denna
omständighet är ett vigtigt inkast emot
kuras uppfattning. Ej heller kunna
vi, såsom kristne, i brist på alla be-
vis och i betraktande af det laglydiga
uppförande judarne hos oss ådagalägga,
tro att de systematiskt, vare sig med
stöd af sina heliga skrifter eller oljes, I
inplanta hos hvarandra hat och fiend- j
skåp till det folk; bland hvilket de hit-;
tills t’;itt vara i ostörd besittning af i
sina så tarfliga och till stor del af j
godtycket beroende rättigheter. Åt-
minstone har något sådant aldrig af-
liörts. Att de deremot allestädes iakt-
taga ett tuktigt och ordningsälskande
uppförande — ott ingalunda föraktligt
föredÖme för de s. k. kristne — är
livar man bekant, och äfven detta för-
hållande måste af livarjn rättvist sinne
tillerkännas en stor vigt vid frågans
afgörande. Naturen förnekar sig icke
mera hos juden än hos hans kristne
vedersakare, och om utsädet varit ondt
måste frukten blifva ond. Har nran
inskärpt hat och fiendskap, måste lef-
vernet uppvisa våldsbragder. Då Aura
således hvarken förmår eller enligt vår
åsigt skulle kunna bevisa, att de ju-
dar, som på grund af omständigheterna
äro bosatta i vårt land, genom Talmud
blifvit uppfostrade uti att hata och
skada oss, måste vi anse att en af de
nödvändigaste förutsättningarna i bla-
dets påståenden helt och hållet saknas,
hvarför dessa påståenden äfven sjelfva
förlora i vigt.
Och ej bättre ter sig saken, om vi
från egna förhållanden blicka bort till
den ställning Talmud för närvarande
innehar inom judendomen i allmänhet.
En af de märkvärdigaste väckelser, hvar-
till historien varit vittne och som i sig
måhända innebär fröna till storartade
uppslag, är den som sodan 1882 på-
går bland Bessarabions judar, hvarmed
vårt lands allmänhet blifvit bekantgjord
genom diverse artiklar i pressen åren
1884—85. Ledaren för denna ovan-
liga rörelse, advokaten Josef Babbi-
nowitch, har ofta förklarat att, näst
den Hel. Andes direkta inflytande, en
af orsakerna till rörelsens framgång
var den känsla af ytterlig qtillfreds-
ställelse med deras gamla urkunder som
intagit judarna och som kom dem att
desto begärligare emottaga nytestament-
liga sanningarna. Men äfven från andra
länder fick Eabbinowitch emottaga be-
vis på Talmuds sjunkna anseende, då
från hundradetals judar af olika stånd
förfrågningar ingingo om den nya rö-
relsens beskaffenhet, vanligtvis alltid
åtföljda af uttalanden om de talmndiska
skrifternas oförmåga att tillfredsställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
