Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 3.
2
ett djupare behof. Vi känna icke när-
mare hurudant förhallandet är bland
kontinentens judar, men i de flesta en-
gelska synagogor åtnjuter åtminstone
Talmud icke längre sitt forna anseende.
Och detta af en mycket naturlig or-
sak: i don mon judarna blifvit na-
turaliserade och vunnit större medbor-
gerliga rättigheter, d. v. s. ställts un-
der Englands allmänna lager, har bo-
hofvot af en särskild judisk corpus
juris efterhand minskats och Talmuds
föreskrifter sålunda antingen råkat i
glömska och blifvit on död bokstaf el-
ler t. o. m. i vissa punkter — och
dessa just af det slag hvarpå Aura
bygger hela sitt uttalande — rent af
förkastats. Att en Sådan förändrad
uppfattning af Talmud mycket viil läter
förena sig med judendomen, inses utan
svårighet då man ihogkommrr att den
aldrig uppställt anspråk p;i att vara
inspirerad eller st;i i jembredd med
Mose och profeterna, af hvilka don en-
dast utgör ett förtydligande och on
kommentar, hvarför den när som helst
kunde sättas åsido. Talmud var för
jndarne livad var civil.- kriminal- och
kffkolag år för oss. öfver alla står
Bibeln, det omedelbart inspirerade Guds-
ordet, hvilket de söka förtydliga och
förverkliga i samhälle, stat och kyrka.
Ej heller blef Tulmud af judarna nå-
gonsin antagen som en egentlig lag-
bok. ’"Dess legala föreskrifter", säger
en engelsk författare*), "åtnjöto ■.
ligen etl hög) anseende och åtgjorde
"en grundval för kyrkolagen samt nor-
"men för all senare lagutveckling och
"lagförklaring; men den stora betydelse
don erhöll, är icke följden af oågol
"offioieH erkännande, genom specielt
’eller af konselj fattadt beslut; don har
"uteslutande en yttre anledning. Un-
"der den tid då de stora förföljelserna
’’mot judarna i Persien, mulor konun-
"gama Jezdedscherd 11, Piruz och Ko-
liail. pågingo, voro i nära 80 år alla
"skolor stängda. Då lagens lefvande
"utveckling sålunda var hämmad, blef
"den döda boken den enda auktoriteten,
"en omständighet som dess författare
viil aldrig förestäUl Big skola inträffa’.
Och när man vidare ihogkommer att
detta jätteverk på tolf fojjoband, till
sitt innehåll sönderfaller i tvenne olika
hufvudströmningar, Halåchah, en be-
nämning betecknande såväl utvecklingen
och förklaringen af lagbud som dessa
lagbud ajelfva, samt /Jaggddah, den
berättande, legendariska delen, och att,
nyss anförda auktor på tal om dossa
tvenne olika element säger: "Vi bo-
"höfva väl knappast tillägga att den
"höga auktoritet, som i tysthet’ tiller-
"kändes Talmud, uteslutande gälde dess
*) Tidskriften uQuarterly Ilei-ini-1:
•’Tulmud-K
,"legala eller juridiska del, Halåchab.
"Den haggadiska eller berättande delen
"var ’’poesi", ett ljuft tidsfördrif för
"qvinnor och barn och de fantasirika
"lynnen, som älska blommor och skogs-
"foglars sång. De lärde trädde upp
"emot densamma och förkastade eller
"bortförklarade innehållet’1
,— så inses
att de citat Aura anfört och hvilka leda
sitt ursprung icke från Talmuds juri-
diska utan från dess berättande del
icke ens i sin källa hos judarne ägt
någon bindande kraft. De tillkommo
förs) sedan det öfriga, ofantliga mate-
rialet redan var samladt och uppstäldt
samt äro blott att anse som enskilda
.rabbiners och sekters åsigter, men in-
galunda som ett af hela judiska natio-
nen omfattadt lagbud.
Med anledning af den uppmärksam-
het Auras uppträdande väckt, fann sig
bladet föranlåtet att i ett par senare
riumror återkomma till frågan, hufvud-
sakligon ror att bevisa det de talmu-
,diska skrifterna ännu äga gällande kraft
bland judarne. Då ändamålet med denna
’
uppsats icke är att undersöka Talmuds
ställning, historia eller innehåll, utan
att efterse huru judefrågan verkligen
:ter sig från kristlig synpunkt, kunna vi
icke i detta sammanhang, utöfver hvad
redan blifvit framhållet, ingå i något
särskildt bemötande af Auras utlägg-
ning härom, ehuru vi möjligtvis fram-
deles kunna göra den till föremål för
skild undersökning. Tvenn nstän-
digheter m& likväl genast framhål-
las, nemligen att vissa rabbiner väl
kunde, såsom skedde på det af Aura
berörda mötet ar 300 o. Kr., överens-
komma om Talmuds ställning såsom den
förnämsta borgerliga och kyrkliga auk-
toriteten näst Gamla-Testamentet, men
att deraf ingalunda följer det don verk-
ligen alltid och allostades varit i gäl-
lande kraft, samt vidare att då tidn.
medger del de i föregående artiklar
anförda citaten icke äro hemtade från
Talnmd direkte utan ur ett i sextonde
seklet utkommet judiskt arbete, som lik-
väl stöder sig på denna, argumentet
förlorar ansenligt i omfång och frågan
erhåller följande utseende: är den år!
157fi första gången tryckta judiska lä- i
1roboken Schulkan Arnch, som bevisli-
|gen innehöll de af aridkelförf. i Aura
citerade Batserna om skyldigheten att
hata och skada de kristne, ännu oför-
andradt bibehållen som undervisnings-
bok inom judendomen och särskildt bland i
vårt lands judar? Hvad frågans förra:
del betråffar liafva vi flerstädes sett
uppgifvet af auktoriteter förtrogna med
judiska förhållanden) att deras reli-
giösa skrifter under senare tider un-
dergått åtskilliga förändringar, märk-
bart föranledda af en stigande upplys-
ning och de förbättrade förhållanden
hyaruti judarna i våra dagar befinna1
sig i flere europeiska stater. Angående
åter frågans senare del måste vi, trots
det förkrossande bevis ms. anför om
vissa judebarn, deder i Åbo bedragit en
handlande vid äggköp I!) dock hålla för
att härvarande judar icke uppfostras
till systematisk fiendskap mot landets
innebyggare. Ins. i Aura har icke för-
mått öfvertyga derom, men äfven om
saken så förhölle sig, bjuder oss dock
den kristliga kärleken att löna ondt
med godt och genom att låta judarna
komma i åtnjutande af medborgerliga
rättigheter, betaga dem hvarje giltig
anledning till missnöje, samt visa att
vi mot dem såsom en nation icke hysa
hämndens eller föraktets vanhedrande
känslor. Det är denna väg vi som
kristne och patrioter måste beträda utan
att låta skrämma oss hvarken af det
ofördragsamma bigotteriets eller den
snikna sjelfviskhetens alarmrop.
(åorrespondens.
England.
D. 19 Jan. 1886.
Sista veckans två förnämsta tilldra-
gelser liafva varit öppnandet af parla-
mentet och kyrkomötets sammanträdande,
med hvilka äro forbundna arbeten af
don mest maktpåliggande beskaffenhet,
på det lifligaste berörande Englands
framtida politiska och religiösa tillstånd.
Parlamentets formella sammanträde den
12 dennes utmärktes icke af någon sär-
skild händelse, om man undantager att
mr Bradlaugh aflado parlamentseden,
dervid pä ett i ögonen fallande sätt
kyssande Nya Testamentet. Ingen be-
tydelse tillmätes saken, emedan det var
omöjligt att genom några nu befintliga
juridiska former förhindra representan-
ten för Northampton från detta steg och
tilldragelsen icke innebär någon förän-
dring i underhusets egna åsigter, hvar-
jemte den försalt mr Bradlaugh i den
föga afundsvärda ställningen af en man,
som genom sitt handlingssätt öppet
förklarat huru litet han aktar s&vSl
sin heder som sitt samvete. Drottnin-
gens beslut att personligen öppna det
förenade öfver- och underhusets samman-
komst och för första gången sen 1877
sjelf uppläsa sitt tal, mottogs med all-
män tillfredsställelse såsom ett passande
steg i erkännandet af den bredare bas
representationssystomet erhållit genom
don nya vallagen. Det stora problem.
som väntar parlamentets lösning är den
irländska frågan, en uppgift full af
svårigheter och som till det yttersta
kommer att taga i anspråk både rege-
ringens och oppositionens diplomatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
