Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 4.
2
sulfatet af brottet, oj mot dess orsak,
och derför är deras arbete liksom en
skrift i vattnet. Man lyckas rädda en
och annan, men gör icke möjligheten
för de öfriga att falla en hårsmån min-
dre. - — Alla åtgärder måste basera
sig på sakernas nuvarande läge, ej på
torna luftslott och inbillade möjligheter.
Hela grunden måste omdanas, alla sura
safter, som inpregnera jordmånen må-
ste bortledas, och detta kan ske en-
dast och allenast genom de medel na-
turen sjelf gifvit menniskan i händer.
Detta är uppfostrans mest storartade
uppgift."
Vi vilja här göra en paus för att
närmare eftersinna beskaffenheten af
denna uppfostrans mest storartade upp-
gift. Man finner då till först att det
unga Finland för sin del icke gillar
livarken den nuvarande nykterhetsrö-
relsen eller det å en del orter på-
gående arbetet i sedlighetens intressen,
som det synes,’emedan dessa båda hran-
cher af praktisk kristendom "icke äro
baserade på sakernas nuvarande läge,
utan pä torna luftslott och inbillade
möjligheter". Verkligen! Här är en
påminnelse att taga ad notam! Vis-
serligen hägrar det för arbetare på
dessa fält stundom som ett "luftslott"
och en (inbillad) "möjlighet 1
’
art genom
nykterhets- och sedlighetsprogrammets
konseqventa genomförande de största
välsignelser skulle tillskyndas vårt folk
men dock hindrar detta alldeles icke
deras arbeten att vara baserade "på
Bakemas nuvarande läge". Vi kunna
försäkra Verdandi att si är fallet, ty
vi hafva icke allenast skri/vit i dessa
frågor, utan äfven tagit en verksam
del i sjelfva arbetet, då det gällt att
uppsöka förlorade, att föreställa, varna.
beveka, öfvertyga och vädja till heder
och samvete. På hvilket sakernas "läge"
föreställer sig Verdandi att ett sådant
af alla nykterhets- och sedlighetsvän-
ner anlitadt tillvägagående baserar sig
om icke på verklighetens, och kan det
rimligtvis förebrås dessa unga förenin-
gar, att de icke gjort "möjligheten för
de öfriga att falla en hårsmån mindre’?
’Hela grunden måste omdanas", utbri-,
stor Verdandi. Ja väl, hela det fal-
ska åskådningssätt, som i statsintres-
senas, näringsfrihetens och kommunal-
ekonomins namn faderligt omhägnar
tillverkningen och försäljningon af be-
rusande drycker, samt det icke mindre
förvända betraktelsesätt, som i seder-
nas namn legaliserat prostitutionen och
derigenom möjliggjort dessa lastens ly-
sande kloaker, hvilka årligen uppsluka
penningar, helsa, heder, oskuld, för-
hoppningar, för att i stället genom tal-
lösa ehuru osynliga ventiler sända sin
förgiftade luft tillbaka i samhället. Allt
detta fordra äfven federations- och nyk-
terhetsföreningarna.
"Men", säger Verdandi, "detta kan
ske endast och allenast genom de me-
del naturen sjelf gifvit menniskan i
händer. Detta är uppfostrans mest stor-
artade uppgift". Hvad härmed egent-
ligen afses framgår något tydligare ur
de efterföljande orden: "Derför måste
den (noml. uppfostran) äfven vara ba-
serad på fullt naturlig grund. Inga
betänkligheter, inga fördomar, ingen
falsk blygsamhetskänsla får här resa
’
sig upp som ett hinder för uppfostra-
ren. Han måste sjelf inse och lära
dem han uppfostrar att inse, det men-
niskan är en lefvande organism, den
! der ej uppfyller sin bestämmelse, om
’
den ej ger lif åt andra, att naturen
’
sjelf i honom nedlagt denna längtan,
att den sålunda icke är orätt, förkast-
lig, brottslig. Lifsfunktionerna böra så-
lunda ej hemlighållas, utan tvärtom i
detalj, med den ärlighet och klokhet
som endast en mor och far är mäktig
af, framställas." Förstå vi ofvanstående
rätt, ligger deruti en fordran det upp-
fostrans förnämsta mål bör afse omin-
tetgörandet af de sensuella böjelserna
och detta genom att med nödiga för-
sigtighetsmått uppvisa de förderfliga följ-
derna af desamma, såvida de icke i sin
början undertryckas. Uti denna vig-
tiirn punkt må man gerna gifva Ver-
dandi rätt, såvidt ändamålet är att
varna för faran, i hvilket afseende den
gröfsta försumlighet, rotad i ett falskt
och för hela slagtet ödesdigert sedlig-
hetsbegrepp, herrskar både i skola och
hem. Man måste förstå att det är all-
deles lika nödvändigt och passande att
varna för dryckenskap och otukt, ge-
nom att visa hvart de leda, som föri
stöld och osanning. Det ena är icke■
mindre synd än det andra, och anser
man dem doremot för "gröfre" synder,
blir skyldigheten att demaskera dem
endast så mycket större. Mången själ
har gått förlorad emedan den till följd
af ett förvändt begrepp om de skyldig-
heter uppfostran medfört, varit full-
komligt oberedd på de faror som mötte
redan vid de första stegen ute i lifvet
och hvilkas beskaffenhet den sanna
kärleken med varsam hand hade bort
afslöja. Men varnad är icke värnad
och uti denna punkt brister dot ungai
Finlands hela nykterhets- och sedlig-1
hetsprogram ohjelpligt. Hvad, om ung-
domen sorgfälligt undervisas om att
menniskan är en lefvande organism,
hvars bestämmelse är att gifva lif åt
andra, att naturen sjelf inlagt denna
längtan hos henne, m. m., m. m., —
följer deraf att han är skyddad från
att hemfalla under ett oordentligt, last-i
fullt lefvorne? För ingen del. Vi upp-
repa det: varnad är icke värnad och
"det unga Finland" har blott till hälf-
ten angifvit uppfostrans storartade upp-
gift, då det utelemnat det andra vig-
tiga föremålet derför: skyddet i lifvets
1strid. Att blott känna det onda till
dess natur, väsen och verkningar är
icke nog. Jag måste äfven veta huru
ijag bör vandra, för att hålla det fjer-
iran och huru öfvervinna det om plöts-
ligt föremål för dess anfall. Frestel-
ser måste alltid komma i lifvet, och
ve den som då icke kan föra det seg-
rande svärdet eller bär på sig det har-
nesk, som skyddar för alla skott. Han
må känna sin fiende huru väl, han skall
dock falla ett lätt byte. "Det unga
iFinland" har i detta afseende ingen tröst
Iatt lemna och derför måste äfven dess
utan tvifvel välmenta och ärliga för-
slag betecknas såsom otillfredsställande.
Såvidt det i några rader är oss möj-
ligt att framställa en åsigt, skulle vi
I säga att det är frånvaron af Gud i
det unga Finlands förbättrings-doktri-
ner samt de verkligheter hvilka der-
med äro förbundna, hvilket utgör dess
stora i ögonen fallande brist. Om kri-
;stendomens råd blefve uppmärksamma-
de, skulle den säga oss att uppfostrans
mest storartade uppgift är att föra till
jen lefvande och salig kännedom af Ho-
inom, Frälsaren Jesus Kristus, som i
lifvets heta strider förmår göra oss till
1mer än segervinnare, som bryter de
onda begären, väcker kärlek i vår barm
och fyller själen med sin frid. Der-
igenom blir man skyddad för det onda
och att leda härtill är -uppfostrans hög-
sta mål. Men emedan ftud i sin nåd
iir tillgänglig för oss alla, så att Hans
hjelp står oss tillbuds då vi anropa
Honom derom, är det äfven enhvars
skyldighet att söka Honom, främst för
isin egen själs frälsning och dernäst
för att kunna uppfostra andra till sann
och lefvande kännedom om Hans kär-
lek, helighet och makt. Det var detta
vi åsyftade med att det ondas af-
hjelpande icke nödvändigt förutsätter
hela kyrkans pånyttfödelse, utan att
medlet ligger närmare tillhands, ja. så
att enhvar kan och borde begagna sig
dornf.
Ännu en väsentlig anmärkning kan
göras emot det unga Finlands pro-
gram: der saknas ett intelligent mål.
Hvarför? och hvart?. äro frågor på
hvilka man förgäfves söker ett förnuf-
tigt svar. Alla dessa förbättringar i
kyrka, stat och familj måste väl åsyfta
något slutligt ändamål? Men Verdandi
bara sätter sin frygiska mössa uppå
och deklamerar: ■Frihet är vår lösen,
framåtskridande vårt mål. Utvecklin-
gens lag är äfven framåtskridandets lag.
Dess bana är som spirallinjen: den lö-
per i oändlighet framåt, dess periferi
blir oafbrutet större, under det den
likväl i hvarje nu så att säga repete-
rande löper förbi oändligt många sta-
dier af sin förra bana. Framåt går
det likväl i oändlighet!" Framåtskri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
