Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dandet, i sig sjelf, målet! Hopplösa i
tillvaro, att i oändlighet gå framåt,
utan att komma uppåt! att evigt, föl-
jande spirallinier, snurra omkring i tan-
kens rymd, alltmer aflägsnande sig från
utgångspunkten, men utan att komma
målet en hårsmån närmare, endast framåt
i oändlighetI Och i allt vidare kret-
sar går danson, löpande förbi oändligt
många stadier af sin förra bana, framåt
ondast! Ja, det ligger nog ett grand
af sanning deri. Förr i tiden hafva
slika \i\wr varit i ropet och det låter
tänka sig att det om tusen år åter
skall finnas ungdomar färdiga att taga
ii i»i«Verdandis program under spiral-
dansen genom det torna intet. Än sen!
Hufvudsaken är ju att det går framåt!
Men tänk om man på denna svindlande
resa skulle förirra sig, försvinna utan
att lemna spår efter sig? Sådant kunde
ju hända, ty den djerfvaste inbillning
måste till slut sänka vingen då den
på sina frågor om hvart det bär, stän-
digt erhåller samma: "framåt bara i
oändlighet! utvecklingens lag är äfven
framåtskridandets lag. Dess bana är
som spirallinien : den löper i oändlighet
framåt; dess periferi blir ."
Fatta detta den som kan! Och likväl
göra dessa tankar allvarligt anspråk
på att framställa en verldsåskådning,
dender genom sitt öfverträffande, till-
,
fredsställande innehåll skall uttränga
don "otidsenliga" kristendomen! I san-!
ning, om detta skall utgöra prof på |
dot "nyktrare åskådningssätt öfver före- j
teelserna" hvartill naturvetenskapens stu- j
diiim förer oss, må man väl besinna
sig två gånger innan man ger sig in
på slika studior!
Som ott slutomdöme skulle vi säga
att Vordandis program visserligen läg-
ger i dagen uppriktig sträfvan att gagna
samt god vilja i utförandet, men hvar-
kon ger någon förklaring öfver lifvots
problem och ändamål eller lomnar n;i-
gon borgon för doss lycka. Der sak-
nas kristendomens inspirerande motiv,
kärlek och hopp. och systemet är der- j
jemte blottadt på don andra stora be- i
tingeisen för en lifsåskådning, —kraft.
Det lomnar oss att onsamna utkämpa
lifvots stridor "eller går man", som Ver-
daneli säger, "under, och det betyder
föga". Kristendomen har dot företrä-
det framför alla tidens skiftande dok-
triner att det i Jesus Kristus erbjuder
en mäktig, lefvande kraft till slagtets
pånyttfödelse samt i den af tron på|
Honom inspirerade kärleken och hop-
pet do starkaste motiver för ett dyg-i
digt lif. Och denna filosofi, ännu stark
änder seklernas bördor samt krönt af
deras ara, är så god som någon.
Öfver gränsen.
(Af Th. Cuyler. "Hjertats lif i Gud").
Aldrig har det funnits en tid, då
det varit mer behöfligt än nu att in-
rista pä helgedomens väggar, ja för
hvarje kristen att "uppteckna på sina
händer" de gudomliga varningsorden:
"Hållen eder icke efter denna verlden".
"Derföre, ho som verldens vän vill vara,
han varder Guds ovän".
Ingen snara är så fin, så farlig och
så ofta i vägen för en kristen som
likställighet med verlden. Ingenting
undergräfver fortare hans andliga lif;
ingenting är ett starkare hinder för
väckelse inom församlingen. Likstäl-
lighet medför likhet. När en, som be-
känner sig till Kristus, börjar se ut
som verldens barn och lefva såsom de,
huru blifver då Kristi kärlek i honom?
Ty der är en fullständig och oförsonlig
motsats mellan hvad bibeln kallar "verl-
den" och Kristi tjenst.
Förnämsta uppgiften för en kristens
lif är att göra Gud ära. Är väl detta
förnämsta uppgiften för en verldsmen-
niskas lif? Fråga hvilken sådan som
helst, och hon skall svara: "Nej, jag
lefver för att göra mig sjelf till behag
genom att söka vinna framgång för
mina intressen, tillfredsställa mina bö-
jelser och bereda min egen trefnad.
Jag vill vinna s;i mycket jag kan och
draga den största möjliga fördel deraf".
Hon aktar endast på de ting, som sy-
nas och äro timliga. Gud frågar hon
alls icke efter, om sin själ vårdar hon
sig icke, evighoten glömmer hon. Den
glädje hon älskar mest, är en syndig
glädje, ty Gud finnes ej der.
•Verlds-
menniskorna njuta vanligen mest af det,
som en allvarlig kristen finner vara
en förbjuden frukt på förbjuden mark.
Men sådan förbjuden frukt är gift för
en kriston.
Märk väl, att hvarje ren fröjd, af
hvilkcn ett oomvändt hjerta kan njuta
— såsom hemmets eller vänskapens
glädje, kärleken till vetenskap och konst,
betraktandet af hvad som är skönt, el-
ler lindrandet af sorgen
— kan också
egas och njutas af en kristen. Deri
ligger ingen synd, och ett Guds barn
kan doltaga deri mod rent samvete.
Men just der hans, af Guds ord upp-
lysta samvete tillropar honom att stan-
na, der börjar verldens sjelfsvåld. Guds
ord uppdrager en gränslinie. På andra
sidan om denna är sjelfviskhetens väg.
Der är efterlåtenheten för det egna ja-
get, lättsinnet, slafveriet under bruket.
På andra sidan om denna gränslinie
blir Gud ofta glömd och ofta gäckad.
Der blir Kristus sårad och på nytt
korsfäst. På andra sidan om denna
gräns tillhör det ingen Jesu lärjunge
att gå.
Öfver den gränslinie, som skiljer
verlden och den sanna kristendomen,
måste en troende, ifall han alls går
dit, gå antingen för att dela verldens
nöjen eller för att uttala sitt ogillande
af dem. I förra fallet misshagar han
sin Herre; i det senare sina olämpligt
valda umgängesvänner. Om du någon-
sin går till ett gästabud, en bal, en
teater eller ett spelparti, går du dit
och deltager i förlustelsen, eller utta-
lar du ett ogillande af dylika nöjen?
Gör du det förra, så misshagar du
Herren Kristus; gör du det senare, så
misshagar du sällskapet. Der önskar
ingen din närvaro. Det är ganska sä-
kert, att intet muntert lag skulle känna
sig gladare till mods vid glasen, kor-
ten eller i dansen, om helt plötsligt
en mängd troende kristna skulle träda
in ibland dem. Min vän, verlden vill
oj hafva dig med i sina tanklösa, ogud-
aktiga förlustelser, så framt du icke
tillåter dig samma friheter som hon.
Och går du med verldens barn en mil
bortom gränslinien, så skola de nödga
dig att gå två med dem. Om ditt
samvete låter dem få "öfverklädnaden",
så skola de snart också taga "manteln"
ifrån dig.
Kristen och Trofast skulle nog blif-
vit väl emottagna på fåfängans mark-
nad, om de endast velat i den glada
staden lägga bort sina allvarsamma
drägter och deltaga i förströelserna.
Men då de fromme männen vägrade att
rätta sig efter de dåraktiga sederna på
fåfängans marknad, så blef den ene
förd i fängelse, den andre till bålet.
Hvar går då gränslinien mellan den
sanna kristendomen och verlden? Vi
svara, att den finnes just der Guds ord
förlägger den; ett genom ordet och bö-
nen upplyst samvote tager vanligen icke
miste om densamma. Der Gud äras,
är man på den rätta sidan; der han
vanhedras eller till och med endast
glömmes, är den orätta sidan. Der
Kristus, om han vore på jorden, skulle
vara att finna, är den rätta sidan; men
hvar helst en kristen skulle blygas att
blifva funnen af sin mästare, der borde
han aldrig vara. Hvart en kristen kan
gå under uppriktig bön om Guds väl-
signelse öfver hans förehafvande, dit
må han gå. Han skall nog icke gå
öfver gränslinien, om han vandrar ef-
ter donna regel. Då en medlem af
Kristi församling kan besöka en teater
eller en bal med en uppriktig bön om
Guds välsignelse öfver detta nöje, och
sedan gå hem som en ännu bättre
kristen — då må han gå dit — men
icke förr. När en kristen nedkallar
Guds välsignelse öfver vinglaset, som
han räcker sin granne, då borde han
se väl efter, om icke en orm eller
"stingande huggorm" finnes i den gnist-
rande drycken.
TRO och LIF.
N:o 4 Pag. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
