Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
Pag. 4. 4
Utan att ingå i flere enskildheter,
uttala vi såsom allmän regel, att allt
det arbete och den vederqvickelse, hvari
en kristen kan deltaga för att främja
sin kropps eller själs helsa eller hvari-
genom han ärar Gud, ligger på den
säkra sidan om gränslinien. I samma
ögonblick han träder öfvcr denna för
att blifva "verldens vän", varder han
"Guds ovän".
Mon borde icke hvarje from meniri-
ska vara en "verldens vän?" Var icke
Herren Josns verldens vän, när han
älskade henne så, att han gaf sig sjelf
till hennes åtorlösen? Älskade icke Pau-
lus verldon, när han utstod mödor, li-
danden och förödmjukelser för att draga
syndare till korset? Jo visserligen; men
hvad frälsaren och hans apostel sträf-
vade efter, det var syndares själar,
icke deras synder. Och de sökte rädda
verlden icke genom likställighet med
henne, utan genom att ingifva henne
högre och heligare föreställningar om
lifvet.
Icke heller är det genom att gå öf-
ver till verlden, som vi kunna rädda
verldens barn. Skola vi kunna inverka
på verlden, så måste vi föra ett lif,
nöjdt öfver hennes; skola vi kunna vara
syndare till gagn, måste vi i samma
mening som Herren Jesus vara skilda
från syndare’. I samma stund vi gå
öfver gränslinien för att "sta väl"
hos dem, som älska synden, förlora vi
utsigten att någonsin kunna nå dem
och löpa ondast fara att förderfva oss
BJelfva. Gud hjelpc oss, att vi icke
under försöken att bringa verlden till
likhet med Kristus, lata verlden ned-
draga oss till likhet mod sig!
Jfraitéw ovh
Jvoinnieniwiw.
Ett blad hvars ständiga iiflan är att
"rätt dela sanningens ord", kan svårli-
gen undgå att stundom förefalla orätt-
vist i sitt omdöme. Sådant har äfven
blifvit fallet beträffande vårt i senaste
n:r gjorda uttalande ang. "den afvog-
het, som på frikyrkligt Kall allt fort-
farande råder emot statskyrkan o. s. v.",
i det att néinligen en kär kristendoms-
broder uttryckt sin smärta och ledsnad
öfver de af oss begagnade ordalagen,
saroi sitt, beklagande af att hela äm-
net blifvit bragt till tals, åtgörande i
vår broders ögon ett hinder till För-
verkligandet af den "andans enhet i
fridens band", som ju måste utgöra ett
dyrbart mål för oss alla. Isynnerhet
har anmärkningen drabbat ordet "fri-
kyrkligt" i ofvan citerade ord, under
erinran att öfrige dissenters i detta af-
seende ingalunda stå efter de frikyrk-
lige.
Anmärkningen är befogad och vi skola
derför utbyta sagde uttryck mot: lu-
therske dissenters, med erinran der-
emte att saken i alla händelser endast
kan angå dem, hvilka verkligen äro
afvogt stämda mot kyrka och prester-
skap. För dom utgöra våra ord en
alls icke obehöflig påminnelse, hvar-
emot andra icke kunna taga anstöt af
uttalanden deder icke äro riktade emot
dem och hvilkas sanning de för öfrigt
måste erkänna. Saken berör det kristna
li/uel, kristnes inbördes förhållande till
hvarandra, och i denna punkt kunde
vi icke ålägga oss tystnad utan att
sjelfva fela.
Efter don utgång alliansmötet i Wasa
erhöll vid det derstädes hållna prest-
mötet förliden höst, måste man skänka
allt erkännande åt den orubbade tro
och tillförsigt som ånyo vågar fram-
komma mod ett sådant förslag. Vi
äro nemligen i tillfälle meddela att
ett allmänt alliansmöto är på tänkt
att hållas på någon lämplig tid un-
der instundande sommar — förslags-
vis i sammanhang med allmänna nyk-
terhetsmötet i Kuopio — såvida de för-
beredande åtgärder för ändamålets rea-
liserandé, hvilka redan nu måste vid-
tagas, utfalla gynsamt. hvarefter in-
bjudning skulle utfärdas. Angående mö-
tets program har naturligtvis intetännu
kunnat beslutas; som mötesort namnes
Helsingfors och en högt uppsatt, all-
mänt vördad och aktad kyrkans tjenare
har samtyckt till att, i händelse af be-
hof, leda förhandlingarna. Vi hoppas
i sinom tid kunna lemna närmare upp-
lysningar, mon framställa emellertid sa-
ken till allvarligt och kärleksfullt be-
grundande.
I den mon tiden närmar sig för va
len till det stundande kyrkomötet, blir
■det en pligt att klargöra för sig de
kraf, hvilka sakens natur ställer på de
blifvando ombuden, pä det rätte män-
nen måtte föreslås och blifva valda.
Den första fordran nian i sådant af-
seende kan uppställa är väl den att
kandidaten skall bekänna sig till den
kristna läran’, dernäst äga någon insigt
i kommiiiial;i, religiösa och kyrkliga
frågor, samt slutligen vara sä pass
sjelfständig och frisinnad att icke prifi-
cipmessigt motsätta sig hvarje, om än
huru väl motiverad, förändring i det
bestående, när förslag derom kan väc-
kas. Kyrkomötets verksamhet måste all-
tid blifva reformerande, afhjélpandé miss-
bruken och införande förbättrade an-
ordningar, och stor vigt ligger derför
på att fördomsfrie kristne medborgare
dertill utses. Församlingarna hafva väl
svårt att direkte gifva sina önskningar
uttryck i anseende dertill att de blott
kunna välja elektorer, hvilka sedan utse
det egentliga ombudet, men om man
till elektorer endast väljer personer af
rätta slaget, kan slutresultatet likväl i
någon mon anses betryggadt. Förbi-
ser man detta, händer eljest att det
kristna kyrkomötet till stor del kan
komma att bestå af medlemmar, kristne
livarken till lära eller lefverne.
I Nya Pressen ingick nyligen ett
meddelande af innehåll att om "de öf-
verflödiga helgdagarna", säsom annan-
dagarna, Marie bebådelse-, Johannes
döparens- och Kristi himmelsfärdsda-
gen (inalles 7 dagar)afskaffades, skulle
för gagneligt arbete "inbesparas" i vårt
land årligen minst 2,100,000 dagsver-
ken, hvilka efter 1: 50 pr stycket re-
presentera ett kapital af 3,150,000 mk.
Hvilken ferm uträkning! Sådana obe-
tydligheter som att den lösa befolknin-
gen äfven under vanliga förhållanden
saknar ’gagneligt arbete" under en stor
del af året, eller med andra ord att
arbetsbrist nästan öfverallt förefinnes,
betyda naturligtvis ingenting då saken
gäller att bevisa helgedagarnas ruine-
rande inflytande på nationalekonomin.
Beträffande kapitalförluster finner sig
landet synbarligen lätt uti att årligen
på direkt och indirekt sätt förlora bortåt
30 miljoner på rusdrycker, men detta
faktum aktas icke nödigt någon upp-
märksamhet. Jo, det är sant: Nya
Pressens meddelare har ju framstält sitt
projekt i nykterhetens intresse, ty han
säger: "Och huru mycket mindre skulle
ej supas sedan. I Sverige arbeta nyk-
terhetsvännerna för afskaffande af de
öfverflödiga helgdagarna — skola ej våra
nyktcrhetsifrare följa exemplet?" Hvcm
inser-icke att här föreligger ett maske-
radt angrepp på kyrka och religion?
Nykterhetsrörelsen i vårt land befinner
sig f. n. i en kritisk period och ehuru-
väl vi icke frukta att den med sina
nuvarande ledare skall gå till här an-
tydda öfverdrifter, synes oss ett’ ord
till erinran likväl icke vara öfverflö-
digt. Intet tilfälle bör lemnas obeak-
tadt att visa det nykterheten hvarken
vill uttränga evangelium eller ställa sig
i den moderna verldsandens tjenst.
Om ryktet talar sanning, stå herr och
fru Andersson-Meijerhelm från Stock-
holm, i begrepp att ånyo göra vårt
land ett besök, såvida de icke allare-
dan anländt. Det är alltid kärt att få
välkomna dessa hängifna arbetare för
Guds rike, men isynnerhet utgör deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
