Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 5.
4
materialistisk-egoistiska sinnesriktnin-
gens skador
— detta efter måttet af
hans inflytande och krafter? — Allt
ännu gäller det gamla ordet: "Den som
når ungdomen, når framtiden’’ och ej
förgäfves se vi öfverallt den moderna
tidsandan med feberaktig ansträngning
sträfva att bemäktiga sig ungdomen
och med denna framtiden. Se vi ej
öfverallt nya reformprojekter och expe-
rimenter för uppfostran och skola, upp-
dyka likt stjernfall, höra vi ej ständigt
nya förbättringsförslag i den eller den
riktningen lofprisas i brokigaste om
hvartanuat? Hvar och en tror sig kal-
lad att uttala sitt omdöme i dessa frå-
gor, emedan man inbillar sig att pe-
dagogiken är en konst den enfaldigaste
medfödd, eller den man insuper med
modersmjölken; litet bildning, erfaren-
het och rutin tror man vara nog för
att uppträda som uppfostrare eller en
bildningens väktare för det uppväxande
slagtet, samt i alla uppfostringsfrågor
kunna fälla en afgörande dom. Äro nu
bildnings- och nppfostringssystenien
verkligen så populära, skulle då endast
de allviirligare kristne låta allt gå sin
gång och som overksamme åskådare
lägga händerna i skötet?
Du invänder måhända: "Allt detta må
vara sant, men den tid, då den krist-
na kyrkan utöfvade eti afgörande infly-
tande på ungdomens uppfostran, är för-
bi och återkommer icke mera; kyrkan,
åtminstone den evangeliska, har i alla
länder låtit af staten fråntaga sig mak-
ten att ensamt behorrska skolan och
bar ingen utsigt att återfå densamma".
Häruti måste jag instämma. Men jag
frågar deremot, vore väl ottdyliktåter-
vinnande af envåldsmakten så obetin-
gadt välgörande? Innebär en sådan
obestridd makt icke en stor fara att
invagga Big i säkerhel sami förfalla
till lättja och slentrian, isynnerhet som
skolväsendets lödning af kyrkan dock
endast kan behandlas som en biuppgift,
under det att dock ett så vigtigt gebiet
som oftanämnda skolväsende, hvilket år
från in- allt mer utvecklar sig, för sin
författning erfordrar egna och koncen-
trerade krafter, samt icke mer kan be-
handlas i en förgången tids patriarka-
liska anda? Detta är så mycket mera
fallet, som den moderna tidens skadli-
ga inflytelser alstrat, och livart man
än blickar sig kring, gentemot kyrkan
alstrar alltigenom nya och omfattande
uppgifter. Alltså redan al’ dessa yttre
orsaker, det tilltagande arbetet, do
nya uppgifterna samt don betydande
utvecklingen på båda områdena är de-
ras förenande under samma ledning,
eller rättare, den enas afhängighet af
den andra, icke mera möjlig, ja ej ens
önsklig — ej mer än då man i gamla
tider ansåg det vara helt naturligt att
stadspastorevne äfven ledde stadens sko-
lor, under det man mer och mer in-
såg att dessa båda vigtiga ämbeten
livar för sig fordrade en hel man.
Härtill kommer en principiel orsak.
Icke kyrkan såsom anstalt, aukto-
ritet bör uteslutande handhafva upp-
fostran, lik den katolska kyrkan, hvil-
ken som ett verldens rike gör anspråk
derpå, emedan hon, för att kunna be-
herrska dem, måste utesluta lekmän-
nen såsom ovärdiga dertill; icke heller
ensidigt taget staten, hvilken inga-
lunda äger rätt till uppfostringsmono-
polium, redan derföre att den omöjligt
allena kan öfvertaga det stora ansvaret
för ungdomens sedligt-religiösa ve och
väl; utan de som äga närmaste andel,
föräldrarnc sjelfva, böra blifva med-
vetna om sina första och oundgängli-
gaste förpliktelser: omsorgen om de
dem anförtrodda barnens andliga vård,
en helig pligt och uppgift, den de än-
nu mindre kunna undandraga sig än
den lekamliga omvårdnaden. Pöräldrar-
ne måste alltså gemensamt öfvertaga
denna omsorg äfveu för skolväsendet
och detta i samråd med åberopade pe-
dagogiska, såväl statliga som kyrkliga!
organismer. Vi vilja dock ej här orda!
om skolförfattningsplaner; detta så-1
som ett ideal, hägrande för mig i fjer-
ran, är ej mitt närmaste behof vid den j
påkallade reformen; jag ville endast’.
påpeka alla fullvuxna medborgares,
sSrdeles alla föräldrars, heliga pligt att:
anse uppfostringsfrågan såsom deras
närmaste intresse, det de ej utan vida-
re kunna öfverlemna till kyrkliga eller
statliga auktoriteten Tvärtom gäller i
|äfven för dem att, åtminstone till sjelf-
va grunddragen, med flit och allvar
Böka RJrvärfva sig egna, sunda åsigter
i det virrvarr af meningar och projek-
ter, anklagelser och fordringar, hvilket i
herrskar på pedagogiskt område.
Men huru är då r.iVcrluifvudtagetän-
nu kristlig uppfostran möjlig, skall
du invända, om kyrkan ej mera bör ut-;
öfva ett afgörande inflytande? Nåväl,
.måste väl det, hvaröfver kyrkan såsom j
auktoritet ej mera direkte äger makt,
derföre nödvändigt vara beröfvadt krist-
ligt inflytande? Eller är kristendom att
finna endast inom kyrkan, såsom va- j
rande en med yttre maktbefogenhet ut-
rustad anstalt? Den yttre kyrkan har
haft sig förelagd och äfven löst en stor j
historisk uppgift i uppfostran af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
