Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. Pag.
N:o 5. 5
den kyrkliga pedagogikens heliga pligt,
att specielt pil det kateketiska området,
icke sjelfbehagsamt nöja sig med hvad
hittills uträttats. Du skall instämma
med mig deri, att just kyrkans upp-
riktigaste vänner allvarligast skola
öfverväga frilgan om kyrkan hittills
gjort rättvisa åt alla de fordringar,
hvilka kunna uppställas på en icke
blott i yttre afseende kristlig, utan i
sanning fruktbringande och verksam
uppfostran? Och visserligen bör denna
fråga upptagas till behandling, icke
för att, så att säga, "ge vatten på
qvarnen" åt kyrkans fiender, ännu min-
dre för att med lösliga storpratare och
bespottare kasta stenar på kyrkan, utan
för att orkänna i hvilka afseenden för
bättring kan och måste ske.
Den mest bekanta och spridda före-
bråelse mot lutherska kyrkan och hen-
nes uppfostringsmetod är, som du
vet, don, att hon förnämligast fordrar
endast yttre renlärighet samt äfven
afmätt och gestaltat sin kyrkliga un-
dervisning enligt samma fordran. Denna
förebråelse får ej tagas lätt. Kyrko-
historien tyckes gifva den rätt, då hon
visar huru otrons upplysningar, till
stor del en nödvändig reaktion gent-
emot den stela och döda ortodoxien,
ödolade kristenheten. Att afgöra öf-
ver donna historiska fråga är icke vår
uppgift här; vi beröra den blott som
ett vida spridt antagande och som en
i allt afseende behjertansvärd varning,
på det kyrkan ej i detta afseende må
fela. Allmänna anklagelser och före-
bråelser äro doremot af intet gagn el-
ler varde, På hvilka konkreta punk-
ter böra vi då enskildt rikta vår upp-
märksamhot; för hvilka faror hafva vi
från denna Bida, ftnnti don dag som i
dag är, att taga oss till vara och på
hvilkon väg står hjelp att finna? Dor-
oin skall nästa bref gifva några vin-
kar. Ditintills, (riidi befaldt, käre vän !
Alltid din R. 11.
JhatiSm ovh
Jwtmnervtamw.
Vår föregående uppsats i judefrågan har
föranledl en Insändare i "Aura" att upp-
skola oss tor del vi. ehuru företrädande
en kristlig åskådning, vftga i denna sak
omfatta Bamma åaigter som de förnufts-
troende, derigenom ställande oss i ledet
af Guds lionder. Som svar härpå hänvisa
vi blott till dagens artikel i! judefrågan,
hvilken rmh\st vårt knappa utrymme bin-
diiii OSS ii
11 tidigare offentliggöra och af
hvilkon torde framgå på hvems sida vi
egentligen stå. Vår äflan är att, så i ondt
som i godl rykte, utfl på Guds ords grund,
samt liiia skriften allena bestämma vår
hållning i den ena eller andra frågan. In-
nan det kan blifva tal om att vi "förirrat
oss till orätt läger" och öfvergått på Guds
fienders sida, måste derföre bevisas attvår
ståndpunkt är obiblisk. I detta afseende
bida vi lugnt kritiken.
Savolaks-kiirelska studentafdelningens be-
slut att icke vid sin årsfest, enligt gam-
mal sed, debitera för spirituösa måste, an-
tingen det tillkommit af ekonomiska eller
andra orsaker, helsas som ett glädjande\
tecken på att en och annan sida af nyk-j
terhetsfrågan börjat uppmärksammas äfven;
på ett håll der u vogue la galöre.Xi stan-
digt utgjort det muntra mottot. Föran
dringen, om den i sjelfva verket är en så-
dan, kommer icke en dag tor tidigt. Nå-
gon motvigt är af nöden för att det onda
icke skall hafva obegränsadt inllytande och
livar kunde en lämpligare sådan erhållas
än i nykterhetssträfvandet, livars veten-
skapliga sida hos oss är så svagt repre-
senterad och som dessutom öppnar ett vid-
sträckt fält för ädel och gagnelig verk-
samhet? All framgång derför åt den inom
studentkåren pilgående nykterhetsrörelsen!
En notis af glädjande slag, nyligen syn- ,’•
lig i pressen, var att presterskapet i en
"
viss församling, med anledning af de stun- J*
dande läsförhören från predikstolen för- jb
bjudit den sedvanliga trakteringen afstarka iD
drycker vid de s. k. läsförhörskalasen. ]Yl
Exemplet borde mana till allmän efter- S
följd, då väl det gifna föredömet kan an- IS(
ses som det enda verksamma medlet att "
utrota ett ondt, hvars tillvaro utgör ett jjj
slag i ansigtet på både kyrka och kristen- H
dom. Snygga saker kunde anföras bely- *
1;
sande dessa vanryktade "kalas", men en- ?■
samt den omständigheten att de årligen j3
kosta församlingarna minst en miljon mark i "
—efter en beräkning af 10 kalas per åri v
i enhvar af landets 534församlingar, hvarje i °
a 200 mk i medeltal — borde öppna ögo- el
nen för det enorma slöseri här föreligger. a
’
Lättast kunde del onda upphafvas, om her- p
rar biskopar i embetsväg förständigade sina 11(
underlydande att på ofvan anförda, jemte |D
andra lämpliga sätt, motarbeta detsamma. S
En vigtig anmärkning, som blifvitfram-
sliilil emot det nya förslaget till Evangelii-
och Bönebok, är att komitén vid dess ut-
arbetande, hvad den svenska texten be-
träffar, följt en icke auktoriserad bibelöf-
versättning "och äfven den med några för-
ändringar, som ingalunda alla äro förbätt-
ringar." Saken bringar ånyo i ljuset bri-
sten af en pålitlig och lyckad svensk öf-
vers. af Bibeln. Huruvida något steg från
vår kyrkas sida blifvit taget för atl fylla
detta behof känna vi icke, men visst är
att något borde åtgöras. Som sakerna stå
föredrager mången tillsvidare den gamla
öfversiittn., känd och kär trots sina fel,
framför Kongl. Bibelkommissionens i Sve-
rige, der man stundom| stöter på sådana
i hög grad triviala utlryck, som t. ex. Jesu
ord i-Mark-, 7: 9: "Just vackert alt I npp-
häfven Guda bud för att hålla cdra stad-
gar!", andni exempel att förtiga.
Vi göra i dag början med en serie ar-
tiklar "Om kristlig uppfostran", till hvilka
vi skildt ville hänvisa med hänsyn såväl
till den stora betydelse uppfostringsfrågan
intager, som iifven emedan förf. på detta
område intager en framstående och akt-
ningsvärd plats.
Enligt ingångna meddelanden torde herr
och fru Andersson-Meijerhelm, hvilka an-
lände med "Express" på dess sista äfven-
tyrliga färd och efter att hafvahållit tvenne
föredrag i Hangö omedelbart fortsatte till
S:t Petersburg, vara att med det första
återförvänta till Finland, ehuru det när-
mare programmet för deras vistelse här-
städes ännu icke kunnat bestämmas.
fl) 1
40 /*«•<*>f)Qf\rtfl fl OfiQ
(JJ LUL-L-t-oUUlltivllo.
K
England.
IS Febr. 1886.
Excesserna senaste måndag hafva fram-
ställt Londons lägre befolkning i en högst
oväntad och otrellig dager. Trots de var-
ningar, som gifvits oss af predikanter och
talare, förtrogna med saken, hafva vi bi-
behiillit en lugn tillförsigt till den engelska
folkkaraktcrens soliditet samt tillbakavisat
hvarje antydan om att den någonsin kunde
låta förleda sig till ett sådant raseri, som
t. ex. den franska pöbeln gjort sig känd
för. Men denna inbillade säkerhet är nu
med ens förbi. Upptänd af demagogernas
brandtal bortkastade draggen för ett ögon-
blick alla band och fylde den fashionabla
verlden med mörka, olycksbådande anin-
gar. Med den röda fanan i spetsen mar-
scherade tusentals samhällsfarlign indivi-
der högt ropande genom de förnämsta ga-
torna, lemnande efter sig skräck och ruin.
Hyndman och Bums, socialisternas ledare,
hafva öppet förklarat detta vara en för-
smak af revolutionen och de göra så stort
buller af saken som möjligt för att sjelfva
blifva desto mera bemärkta. Der är lik-
väl ingenting i denna affär, som kan för-
orsaka allvarlig oro, ty detta var blott
ett tillfälligt utbrott af den laglöshetens
anda, som. förefinnes i alla stora städer.
Emellertid känner man på sig att såvida
icke höga vederbörande genast intaga en
beslutsam hållning och med stark hand
göra lagen gällande, kan af denna sam-
manrafsade pöbelhop blifva en mob, inför
hvilken London kommer att darra. Mån-
dagens upplopp afgaf prof på deras för-
måga och det var derför högst beklagligt
att polisen lät öfverraska sig och kunde
tillåta excesserna att ohejdade fortgå i så
många timmar. Förnämsta skadan har
drabbat de arbetslöse, af hvilka det för
närvarande finnes omkr. 30,000 i London.
Oroligheterna voro på sätt och vis följden
af ett möte. tillstäldt i deras intressen.
och denna omständighet kommer utan tvif-
vel att skada deras sak samt afvända mån-
gas sympatier.
De rastlösa förberedelser, hvilka för när-
varande pågå för ordnandet af en konfe-
rens i Mildmay Hall, i början af Mars,
och hvars ämne utgöres af Kristi åter-
komst, äro af särskild betydelse, i betrak-
tande af den allmänna förstämningen i
förening med denna "ångest och förtviflan
bland folken", ett af de sista dagames
angifna tecken. En stark representativ
komité leder företaget och programmet är
såväl lärorikt som intressant. Man kan
med säkerhet förutse att de talare, hvilka
iiro bestämda att uppträda, hufvudsakligast
skola sysselsätta sig med sakens praktiska
sida, d. v. s. att teoretiserandetöfver detta
utomordentliga ämne får icke komma oss
att åsidosätta det aktiva arbete, som blif-
vit oss ålagdt i orden: "[landlen härmed
tilldess jag kommer".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
